torstai 2. elokuuta 2012

Världens värsta storm - första sommarlovsdagen

Idag inledde jag mitt sommarlov med en skön ledig dag :) Igår och på tosdag skrev jag 5 tenter, vilka var lättare än jag hade tänkt mig. Som vanligt efter en häftig inpräntning och därpå följande uttömning av lärstoff var jag helt utslagen igår och stannade bara hemma, bakade bullar, förklarade till kämppisarna var nybakade örfilar och kaffedoft betyder för mig och njöt av en skön kväll med flickorna :)

Hela veckan har det varit kring 30 grader här i München, jag har solat och njutit, så även idag. De e ungefär det jag har gjort idag - varit ute i solen och uträttat några små praktiska grejer. Men som man säger: efter lugnet kommer stormen. Jag hade haft en skön dag för mig själv så jag tänkte att jag på kvällen kunde gå ut och äta med (de som är kvar av) Erasmus-gänget. Så jag duschade, satt på mycke after-sun, tillome mascara, klädde på mig en vit top för att upphäva solbrännan ;), sommarkjol och valde ballerinas framom klackskor. Hoppade på cykeln och cyklade iväg. Redan på min väg (Franz-Joseph Str.) såg jag vackra blixtar på himlen och hörde bullret långa vägar ifrån, men valde att cykla vidare. Min väg är lång så jag hann cykla den till ändan, kanske 2 km, innan blixtarna och dundret ökade i intensitet och jag började höra nånting falla på hustaken och bilarna. Hagel stora som pingisbollar dök upp på vägen och jag började vara rädd att få dem på mig. Cyklade vidare och försökte på den breda vägen vid Olympiaparken få syn på nåt som kunde liknas vid ett hagelskydd :D. Nu föll haglen redan lite väl ofta och snart ösregnade det pingisbollstora hagel, jag såg en buske och så gott som hoppade under den. Kvinnan på cykeln bakom mig hoppade in i samma inte alltför täta buske. Bilarna på vägen stannade, några Mercedes, och BMW-ägare steg ut ur bilarna och iakttog möjliga skador på bilarna, men hoppade snabbt in av skräck för haglen. Kvinnan och jag pratade i busken om att stormen nog snart skulle vara över och båda skrek till av smärta varje gång ett hagel kom i huvudet eller på huden. Haglet fortsatte och ösregnet kom. Vår buske var nog inte alls tät. Efter en minut var vi båda alldeles dränkta och tog avsked av varann, vi tog båda skorna av och gick åt varsitt håll ledande våra cyklar. Bilarna stod ännu också vid vägkanten, de kunde inte åka vidare pga. det häftiga regnet. Jag vadade i vattenpölar upp till halva vaden och ledde min cykel och skrattade högljutt, det var bara för absurt - världens häftigaste storm och jag råkar fara ut just innan den börjar :D

Såhär efter att ha kommit hem oskadd, hängt upp alla kläder på tork, skorna och handväskan likväl, tagit en väldigt varm dusch och en stor kopp te och smörgåsar är jag faktiskt glad att jag fick uppleva stormen, jag vet att jag inte kommer att uppleva liknande i Finland nånsin. Med ordentliga regnkläder kunde jag ha stannat ute längre för att se hur allt ännu fortsatte och hur översvämmade gatorna sist och slutligen blev. Wahnsinn var det i varje fall, otroligt.

En dränkt Hanna - ja kunde likväl ha simmat med kläderna på :)

Bilarna som stannade vid Olympiapark under hagelstormen