Redan de gamla grekerna visste att alltid när man skall läsa till en tent så är det mycket roligare att skriva blog online :) Terminen tar slut 20.7, innan dess hinner jag ännu ha två tenter, en nästa vecka och sen igen efter 2 veckor. Efter terminslutet har jag ännu två s.k. monstertenter och sen är allting här slut. Denna brunbrända fröken har verkligen lärt sig att stressa här i München (erasmus equals tydligen inte alltid tourismus) och har köpt ett litet paket Omeprazol för att hjälpa magen tåla stressen (och kaffet och korvarna och chokladen).
Vad redan de gamla bayrerna visste och ännu också vet är att inget ger lika mycket vila och sinnesfrid som en sommarhelg i alpernas ögonbedövande vackra landskap. En som kommer från Finland begeistras ju redan av varje mindre kulle och efter nu tre vandringar i bakfickan har jag blivit en verklig alpentusiast. Jag säger er bara det: hur mäktiga är inte bergen? Jag älskar den synen att du tittar framåt och plötsligt kommer något i ditt synfält som tvingar dig att lyfta upp hakan så ögonen når till toppen av detta under - ett berg.
Här i München har jag lärt känna ett blandat gäng skandinaver, mest finnar dock, som går och vandrar varje helg. Under första vandringen (Brauneck/Lengries) ösregnade de hela vägen upp och väl framme var det så molnigt så vi just och just såg toppen vi stod på. Trots det var det absolut värt vandringen, den adrenalinkick man fick av att i piskande regn gå uppåt och uppåt och äntligen nå en bergstopp! Då e man kung - eller känner sig som en åtminstone. Andra vandringen (Hohe Stiegspitze) var i varmaste solsken till en topp vid vars rot kossor och hästar levde fritt i skogen. Vägen upp var redan fin, Sagan-om-ringen-aktig och sista vägen kämpade vi som Sam när han bar Frodo upp till Mordor. Från toppen beundrade vi Tysklands högsta bergstopp och mäktiga alper vid randen mellan Tyskland och Österrike. Vägen ner var serpentinaktig, vi gick hela tiden på bergssluttningen och njöt av bergslandskapen - otroligt!
Denna helg har jag den enorma lyckan att ja får vara varje dag på alperna. På fredagförmiddag tog vi tåget mot Tegernsee och vandrade upp till Gindelalm i skön +30 graders hetta. Fröken Soija 2011 reclaimed titeln från förra sommaren och var alldeles genomsvettig väl framme. Denna gång måste vi dock inte kliva ner för berget igen utan fick stanna uppe på berget, checka in på rummet med duntäcke, enormt mjuk stor säng och balkong med bergslandskap rakt utanför, ta en kall dusch och sedan avnjuta en läcker bayerisk middag kaikkine herkkuineen och sitta ute i värmen tills alla stjärnor e framme och sedan somna i den mjuka sängen :) Att följande morgon bli väckt av solsken rakt i ansiktet och koskällor från korna på bondgården och sitta upp för att se bergen från sängen... perfekt. Dallmayr-kaffe fick jag så mycket stackars magen orkade och mat så musklerna skulle orka med nedstigningen och därtill klart solsken med stigande temperatur ända till +32 grader. Hääälit! Efter allt solkrämande vandrade vi neråt och väl nere väntade oss inget annat än en sjö! En perfekt vandring avslutades med simning i Schliersee och sedan solade vi tills vi slumrade till och sedan en svettig tågresa hem. Alldeles utmärkt Erholung - jag älskar att vandra i alperna!
På balkongen i vår Hütte, Voralpen i bakgrunden.
Denna lördagkväll är jag hemma och studerar dermatologi med hjälp av Virtuelle Hochschule Bayern. Imorgon bär det först av till Memmingen, där kusin Felix med familj hämtar mig från tåget och sedan åker vi till Jungholz till deras stuga i alperna och jag får uppleva familjeliv och familjevandring :) Åh. Tack gode Gud för din enorma nåd och välsignelse!
Heute ist meine letzte Besucherin nach Hause gefahren. Der ganze Monat Mai hatte ich Besuch, auch der grösster Teil von Juni bis heute. Gleich nachdem Johi, meine Mitbewohnerin in Finnland, weggefahren ist habe ich mein Zurückfahrt nach Finnland in August gebucht. So jetzt bleibt nur 7 Wochen Zeit für mich hier in München allein, das ist ja gar keine Zeit!
Die letzte fünf Tage waren superwarm, die Temperatur war zwischen etwa 28 und 31 Grad und ich habe mich zusammen mit der Johi gut bräunen lassen :P. Wenn es jetzt Sommer ist fühle ich mich wirklich wohl hier: warme Sommerabende, schwimmen, Fahrrad fahren, Bergwandern, grillen, im strömenden Regen laufen... Das alles hört den Sommer zu. Leider muss ich ja hier auch noch studieren, meiner Meinung nach macht es kein Sinn im Sommer zu studieren. Man hat wirklich kein Lust dazu und ausserdem ist es auch zu heiss um sich konzentrieren zu können. Jetzt wenn es auch echter Sommer ist vermisse ich die lange helle finnische Nächte und auch alles was ich normalerweise in Finnland im Sommer mache, z.B. die Konfirmationslager auf Björkebo, Mittsommer auf Pörkenäs und überhaupt die Mittsommernacht, das Meer in Vasa... gibt's viel das gut ist in Finnland. Dieser Mittsommer werde ich trotzdem mit Finnen feiern, an der Starnberger See. Dort soll es eine Sauna geben und man kann auch im See springen und Wurst grillen, schon ganz gut oder?
Mit der Sprache habe ich jetzt letzendlich keine Schwierigkeiten mehr. Deswegen ist es ja auch schade dass ich schon nach ein und ein halbes Monat wegfahren muss. Ich habe schon ein Deutschkurs absolviert und in der Uni klappt die meisten Sachen schon ganz gut. Vielleicht ist die Sprache nicht mehr ein Problem, das was früher schon schwierig war, sondern eher die Deutsche. Ich verbringe viel Zeit mit andere Finnen und auch Ausländer und mit denen sprechen wir oft Englisch. Oft sprechen wir darüber wie wir München oder Deutschland erfahren, was wir in unsere Heimatländer vermissen. Besonders mit den Finnen merke ich dass wir alle die Deutsche ganz ähnlich auswerten. Ich werde unsere Auslegung jetzt nicht ausgeben aber ich finde dass wir Finnen uns in positiver Weise von die Deutschen unterscheiden :) Doch muss ich sagen dass ohne die deutsche Ordentlichkeit würde viele Sachen in Europa nicht so gut funktionieren.
Als Johi hier war hab ich ein ganz normales Leben in München geführt und das werde ich auch versuchen weiterzumachen. Weggehen um zu essen und tanzen, in der Innenstadt shoppen, zum Bäckerei früh am Morgen gehen, frischgemahltes Kaffee vom Laden kaufen, fleissig in der Uni und auch zu Hause studieren, joggen, radeln, mich bräunen lassen... möchte nur hier die letzte Wochen normales Leben geniessen und danach mit gute Erinnerungen und erwartungsvoll auf das, was die Zukunft bringt, zurück nach Finnland kommen :)
Tentinjälkeinen kooma, ikkuna auki, ulkona sataa vieläkin kaatamalla, teekupin kanssa tietokoneen äärellä ja ihania vanhoja kuvia :) Siitähän on jo aikaa...
Solvallassa marjametsässä.
Iltaisin on aina juteltu kaikki tärkeät jutut läpi.
Ich hab zwei superschöne Lieder gefunden. Ein ist natürlich von Celine Dion und das andere ist mit Luther Van Dross und es war für mich jetzt neu, aber ich habe es schon ganz lieb :)
I skrivande stund är denna flicka ännu inte heller frisk från sin flunssa som pågått i snart 2 veckor. Medicinska själ hittas eventuellt, logiska själ är, als wie immer, bristen på vila. Börjar mer och mer se framemot 3 veckor bara semester i Finland efter min vistelse här, inte för att livet här är ansträngande eller extrakrävande, men för att jag har en tendens att säga "joo, okej" till alltför mycket och slutar med att ha fullt program hela tiden.
För två veckor sedan, efter senaste bloginlägg, åkte jag plötsligt på lördagmorgon till Prag. Vi åkte med en grupp på 8 utbytesstudenter, 2 grekiska och 2 turkiska flickor, en fransk kollega, en grekisk kollega och en amerikan. Flickorna var lite yngre och ointresserade av turistande och sevärdheter så jag sprang runt staden med mina kolleger och amerikanen. Av Tjeckien väntade jag mig mera ryskt än vad det sist och slutligen var. Prisnivån, i tjeckisk krona, var låg, medan stadsuppbyggnaden, arkitekturen, naturen, var som i vilken som helst mellaneuropeisk stad. Väldigt vackert, på ett sätt orört. Speciellt fina var områdena kring floden Vltava och i kvällsbelysning - wow. Ibland påminde det om Italien, på vissa ställen igen kände man igen gamla Sovjet. Turister, speciellt tyska såna, präglade den turistiga stadsbilden, men så fort man gick utanför turistområdena var det lugnt, billigare och riktigt mysigt. Jag visste redan efter första dagen att jag nån dag vill återvända till Prag, dels för att se mera, men också för att uppleva staden pånytt :)
Jag hann sova en kort natt efter Prag-resan innan mamma och pappa kom till München för att hälsa på. Som tur var det mera umgänge och shopping än fullt omkringspringande med dem. Trots att jag mötte dem halvt röstlös på flygfältet var de glada att se mig och delade med sig av den villkorslösa kärleken och omsorgen som jag uppskattar. Vi lagade mat, satt på Starbucks :D och åkte U-Bahn tillsammans och fru Heimleiterin var så glad över att det regnade enligt mammas önskan hela deras vistelse här :) På fredagen hann jag vinka av dem innan jag for till skolan (här menas universitetet, men tills slutet av mina studier i dec. 2012 tänker jag använda ordet skola) och de åkte hem med Tommys och Julianas bröllopspresent (hihi...) och sömnskulder. Deras dotter igen hade sovit som ett litet barn under deras vistelse :)
Innan skolan den fredagen hade jag redan packat min ryggsäck (läs: Hanna har lärt sig packa med bara litet!) och handväska för ett veckoslut i Berlin tillsammans med Dini och Anni. Jag åkte upp ( Berlin är 613km norr om München) med Mitfahrgelegenheit, såkallat planerat liftande, där man söker en chaufför på nätet, ringer upp och hoppar på på bestämd plats. Vi åkte BMW och den vana chauffören tryckte på gasen till 198 km/h så vi var framme på 4½h. Vi bodde på ett billigt hostel ( per natt 9/15e beroende på vardag/helg) med frukostbuffe i Kreuzberg och utanför vårt hostel fanns Berlins kända Dönerkiosk: Mustafas. På fredagkväll hann vi sitta uppe i en utsiktsbar och träffa Dinis utbyteskompisar och hela lördagen turistade vi i staden. I jämförelse med München var Berlin otroligt smutsigt och också den uppenbara inkomstskillnaden syntes tydligt i gatubilden. Tierpark var överhuvudtaget inte en fin europeisk park såsom Englischer Garten, de flesta höghus var målade med graffiti, vi hittade ett ghetto där folk bodde i hyddor innanför en inhägnad och på lördagnatt upplevde vi hur otroligt vanliga drogerna är i Berlin.
Jag kunde nästan säga att Berlin är en stad som är ojämförbar med alla andra städer i Europa. Vi var på Mauermuseum och såg East Side Gallery (konst på den gamla muren mellan öst och väst) och pånåtsätt upplevde jag starkt den ofrid och ångest som vilar över staden, kanske mest över ungdomarna där. Det kändes som om folk aldrig riktigt kommit över chocken och orättvisan med muren och det krav på frihet som ställdes därefter verkar ställvis ha urartat sig. Allt är erlaubt. Klyftan mellan fina kvarteren i Stadtmitte och allt runtomkring var stor och allting var lite som "under uppbyggnad". Av någon anledning tilltalade det mig ändå, den fasad som jag upplever i München var istället en allt-är-öppet-var-som-du-vill-bild. Så jag bestämde mig att stanna i Berlin ännu en dag och hann på måndagen se ännu litet till. Berlin blev för mig en stad som jag också vill komma tillbaka till, inte minst för att träffa min kusin med familj som jag bara hann hälsa på kort på söndageftermiddag. Och för att en än gång äta av Mustafas Döner för 2.90 och dricka Kaffecentralaktigt kaffe för 1.70. Men jag vet att om jag återvänder till Berlin först om 10 år kommer mycket att ha ändrat sig.
Setä Tamu - Jos sä joskus päädyt Berliiniin :)
Den långa raden av program slutade inte där, kvällen efter att jag återvänt från Berlin kom Melinda och Karin på besök. Jag hann vara i skolan på tisdagen och skriva en tyskaessä om skillnaderna mellan medeltida och nutida universitet (här är allt, både egna studier och det som inte är medicin för mig väldigt intressant) och när flickorna kom gick vi ut och äta. Efter att ha varit i München redan över 2 månader känns det som hemma och det är roligt att bara kunna gå över gatan och välja en av 10tals olika restauranger och äta gott :) På onsdagen visade jag staden till flickorna och på kvällen var jag på en tjejkväll hos en av församlingens tjejer. Nästa morgon steg vi tidigt upp, Melinda och Karin skulle till Salzburg och jag skulle tågluffa till Heilbronn med folk från Studentmissionen här för att delta i en festival med Newsboys och Casting Crowns. Redan tågresan i sig var för mig en upplevelse. Jag satt på bagagehyllan och läste min nyinförskaffade bok Im westen nichts neues, hela tåget var helt proppfullt och folk stod/satt packade som sillar. Vi åkte via Nürnberg och Würzberg, städer som jag gärna skulle vilja se närmare, men nu fick jag nöja mig med tågstationerna.
Den kristna festivalen var likadan som hemma: massa kristna träffas för att lovsjunga tillsammans och lovsjunga med kända kristna artister, es hat mir wirklich gut gefallen. Efter de hektiska två veckorna var det härligt befriande att få dansa och lovsjunga med tusentals tyska kristna. Att ännu därtill få göra det tillsammans med Casting Crowns, vilkas musik jag verkligen digii, de va obeskrivligt. Svettiga och alldeles slut åkte vi alla hem till en pojke som tidigare arbetat i Münchens Studentmission och sov hos honom på golvet. Imorse steg vi flickor upp, gick till bageriet och försörjde oss med mycket bröd. Sedan delade vi brödet alla tillsammans och vi münchnare luffade med tåget tillbaka via Stuttgart och Ulm till München. Jag hade glömt min kamera på tjejkvällen så jag fick bara med mig minnen och en välsignad känsla hem :) Och en del trötthet att sova bort nu under helgen.
Last but not least öppnade jag mejlen när ja kommit hem idag och det dåliga mejlet jag fått av en professor på onsdagen, som jag sedan ödmjukt men bestämt hade svarat på, hade fått positiv feedback och allt som jag trodde skulle bli till ett problem hade ordnat upp sig :) Tyskarna säger ofta "es ist halt so", vilket betyder att det är så, man kan inte ändra på det. När jag ursprungligen fick problemet med professorn tog några klasskamrater kontakt och erbjöd hjälp i form av fusk. Det visar hur man löser saker här i studievärlden: allt är väldigt strängt och hierarkirädslan är så stor så man vågar inte ens försöka få hjälp den vägen. Den finska mentaliteten igen är att allt går ju fler gånger man försöker. Och på professorns andra svar märkte jag respekten som hon hade gentemot uppriktighet och viljestyrka. Det första mejlet hade jag nämligen tagit som personligt sårande och blev därför ännu mera överraskad över andra svaret. Här måst ja dock ännu säga att Gud svarar på bön, det var nog den främsta lärdomen av hela historien.
Nu ska ja försöka gå tillbaka och sova. Sov redan 2½ h eftermiddagssömn så e int ännu så trött, men jag måst försöka vila upp mig för att de två följande dagarna orka läsa som en liten flitig myra. På tisdagen har jag psykiatri-tent och innan den skulle jag också vilja redan bli frisk. Nästa veckan fredag kommer Johi på besök så sen fortsätter all slags äventyr igen. I övrigt har jag bestämt att nu ta det lugnare med resor och nya upplevelser. Vill hinna uppleva München som en lugn hemmastad också, cykla och länka omkring, sitta ute och iaf några gånger simma endera i Starnberger See eller simstadion. Därtill vill jag till alperna och vandra, för de har jag väntat på ända sedan ja kom hit. Före alla dessa sommarsaker får jag dock be och vänta på bättre väder, senaste två veckorna har det så gott som bara regnat här. Bis später und eine schöne Wochenende!
