Lähtölaskenta - 2 veckor kvar

Idag vill jag berätta till er om alldeles vardagliga saker i München. De är de som jag kommer att sakna, många av dem som jag önskar att jag hade i Finland också.

Det som jag redan har fått säga adjö till är klasskamraterna och undervisningen på uni. Ja vet att de e lite nördigt, och trots att undervisningen här är väldigt mycket mer teoretisk och mindre patientinriktad, kommer jag att sakna den. Vi brukade ha obligatorisk undervisning från 11 eller 13 till 16:15 eller 17 varje dag utom onsdagar som jag alltid hade ledigt. Så jag brukade läsa på morgonen, ta en länk i Englischer Garten (kommer ännu tillbaka till det), laga lunch i vårt stora kök och sedan hoppa på cykeln och cykla 4km eller 13km till sjukhuset för att först ha seminarium med hela Gruppe E på 30 personer och sedan bedsideteaching med Kleingruppe. Däremellan brukade vi ta kaffe i sjukhuscaféet eller gå längre bort till något bättre café. Bedsideteachingen, i jämförelse med finsk bedside, utgick från att gruppen tittade på när läkaren undersökte patienten, hade man tur fick man själv fråga ut patienten eller tom. undersöka, men detta var sällan. Till dem som studerar medicin: varken i ögonkursen, hudkursen eller KNK fick vi lära oss att undersöka ordentligt för att ens tala om att undersöka själv. Så i Finland har vi det verkligen bra :) Nördig som jag är måste jag till sist påpeka att jag kommer att sakna muntliga tenterna :D. Att efter varje block (kurs) alltid ha ett muntligt prov och därtill i slutet på terminen ett sammanfattande skriftligt prov tycker jag är bra för inlärningen - ist meine Meinung.

Människorna här, alla utbytesstuderande speciellt, kommer jag att sakna mycket. Pa söndagen hade vi en grekisk lunch hemma hos Christos, hans mamma har lagat mat at oss redan nagra ganger. Nu var det mousakka pa menyn och diskussionerna i matbordet med 10 personer fran 7 olika länder var intressant. Vi finnar som aker hem kommer tillbaka till ett tryggt, lite bakom-takana Finland. Spanierna tex. kommer tillbaka till ett land som under deras 1 ar i utbyte har hunnit ändras ganska mycket i och med den ekonomiska krisen. Sa för dem är det en helt annan sak att aka hem än för oss. Ocksa det, hur man behandlar och talar om den ekonomiska krisen är helt olika för oss. Vi finnar skrattar litet, skymfar spanierna och grekerna för deras misstag. Sydeuropeerna talar om alla vänner och släktingar som mist arbetet, bostaden mm. och hur de möjligtvis kunde försöka hitta arbete i ett annat land, manga vill ocksa därför stanna i Tyskland. Jag har verkligen lärt mig massor, bade om min egen kultur, när man speglas mot andra, men ocksa om andra kulturer under mitt utbyte. Den kunskapen ar ovärdelig, nagot som jag inte kunde fa genom att bara studera i Finland eller genom att läsa det i böcker.

Angående München kommer jag att sakna mina kvarter. Bageriet och allt tyskt nybakat bröd som jag på morgonen kan hämta färskt, låta det skivas och betala 1.40 för härligheten. Att kunna lyxa till det och ta en croissant därtill och eine Schale deutsche Erdbeeren (jordgubbar) från torgstånden längsmed gatan och sedan gå hem från bageri- och torgresan och se Chicky Micky människorna gå längsmed den livliga Leopoldstrasse och titta uppåt på helgonet som står i hushörnet vid bageriet. Ibland, om klockan vid frukosthämtningen är över 10, kan det hända att jag tar en sväng via Zara eller Hallhuber som finns på hemvägen :) Många onsdagmorgnar har vi med Johanna (en superfiffig tjej på alla plan i livet, finsk mediutbytesstudent) gått ut till någon av de hundratals caféerna i mina kvarter och ätit läcker men dyr frukost. På kvällarna har jag aldrig heller behövt ha lång hemväg eftersom alla barer och restauranger är precis bredvid, så efter en sen middag, coktail- eller karaokekväll har jag alltid varit snabbt hemma :)

Englischer Garten är värd ett helt eget stycke. Jag behöver bara gå ut från dörren, över den stora Leopoldstrasse och gå vägen till slut så befinner jag mig borta från allt stadsjäkt och inne i en av världens största centralparker. Syddelen är alltdi full med människor, turister och ungdomar mest, och där brukar jag springa mina lenkkin. Först lite norrut, för att komma till en liten sjö full med sjöfåglar och tanter, springa runt den, springa vidare längsmed den lilla floden Eisbach (som namnet säger, iskall flod), vidare till surfarna i ändan av parken (det coolaste som finns!), över den vackra bron vid forsen, förbi de stora gräsområdena, tillbaka till andra grenen av Eisbach vid andra långändan av parken, höra vattnet och njuta av svalkan som kommer från floden, säga hej till samma gubbe som alltid sitter på bänken vid en liten bro och till slut vara tillbaka hemma. Soliga dagar som igår går jag till parken redan tidigt, om jag har en helt ledig dag tar jag med mat och mycket vatten, smörher mig omsorgsfullt med solkräm och ligger 3-4h och läser i parken bland tusentals andra solbadare, folk som simmar i Eisbach, ungdomar med enorma högtalare och dansmusik - perfekt studiemiljö i alla fall för mig :) Igår efter en sådan soldag träffade jag sedan klasskamrater i parken och vi bestämde oss för att cykla till norra delen av Englischer Garten, där floden Isar går igenom parken, för att grilla vid stenstranden och tävla i brödstenkastning. Englischer Garten har verkligen allting, jag är säker på att många saker där ännu också är oupptäckta för mig.

En av de bästa sakerna med en storstad är det sociala kvällslivet. I München finns alltid något att göra. Bara senaste lördag kunde man välja mellan Olympiaparkens 40-års kalas med Tysklands största fyrverkerier och konsert med The Baseballs, Lady Antebellum på Tollwood-festivalen eller David Guetta på Königsplatz. Senaste onsdag hade jag en av de mysigaste kvällarna nånsin med Open Air kino i Westpark. En gammal amfiteater, filmduken framför en liten konstgjord sjö. Vi hade filtar att sitta/ligga på, massor snacks och mat och tog plats i god tid innan mörker. När det sedan var tillräckligt mörkt och amfiteatern hade fyllts upp började The Artist rulla. Stjärnorna blinkade på himlen och vid ett skede flög en massa fåglar upp från sjön över filmduken. Vi låg under filten med Johanna och åt Fazers blå och chips och stormyste. Innan hemfärden skall vi uppleva Open Air Kino ännu en gång med en tysk film, Türkisch für Anfänger.

Som sista sak vill jag berätta om min måndakväll. Jag hade tent på eftermiddagen och hade packat en simväska färdigt innan jag cyklade till skolan. Efter tenten till Hauptbahnhof och tåget mot Erding, 1h resa från München. Vi satt en grupp på 7 utbytesstuderande och väntade ivrigt på vad Therme Erding hade att erbjuda. Jag hade kollat tidigare att det fanns 20 vattenrutschbanor, mera visste jag inte. Väl framme såg vi hur stort det var, verkligen Europas största. Vi hade 4h tid på oss. Los geht's! Vi sprang igenom alla rutschbanor många gånger, världens längsta vattenrutschbana åkte vi många gånger, där kunde man åka med ringar och hålla i händerna och skuffa varandra i varje kurva. Wild river var en vit bred rutschbana där vi också for alla tillsammans och slog till varandra när vi åkte på varann i kurvorna eller i sista branta fallet och ingen kom upp ur bassängen utan en ordentlig vattensup. Eller utan blåmärken och blödande armar eller ben :D Sedan fanns en superhäftig rutschbana som bara män fick åka i, kvinnor hade för lite spännkraft för att kunna hålla sig raka vid 72km/h rutschfart! Kamikaze och High fly var häfiga, i ena föll man vertikalt ner 13m i den andra var det en hyppyri som man flög 5-10m från i luften! (http://www.therme-erding.de/de/100683/100713/100768/x-treme-level.html) Det var så mycket adrenalinkickar (och aj, autsch, aaaaau) så vi var helt vilda :) Efter 3h i rutschbanorna gick vi för 1½h till spaområdet där vi badade i vulkanvatten, masserade oss i vattenmassage, åkte i Villi virta, gick i varmluftsrum (haha, de får inte kalla det bastu när det bara går upp till 60 grader) och turkisk bastu och bara njöt av spabassänger. Efter det var det så skönt att åka hem, kasta sig i sängen och sova riktigt gott.

Nåja, nu skall jag ta itu med läsandet, är faktiskt riktigt inspirerad av psykiatri, den är nog mycket intressantare och mera utvecklad här än i Finland. Saknar er alla hemma i Finland och drömmer varje dag om allt roligt jag ännu får göra i augusti: karaoke, Vasa-besök, simma i havet, promenera i Helsingfors och sitta på café... Sköt om er alla nära och kära!

Exakt tre veckor und noch was auf Deutsch

Igår kom jag hem från Finland, idag har jag exakt tre veckor kvar i München. I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte rekommenderar att åka hem mitt i ett utbyte eftersom man kommer tillbaka till sitt liv, lever det en kort tid, och är efteråt ledsen eftersom man inte kan vara på två platser samtidigt. Ikväll är jag alltså glad att få vara i München, att få cykla bland chicky micky mänskorna, att få tala tyska, att få studera och verkligen bli tvungen att lära mig (det känner jag inte alltid i Finland) och träffa vännerna här helt enkelt. Igår var jag inte lika nöjd :)

Just nu stressar jag inte med skolan nästan alls (kan vara post-loma-fiilis ännu), jag tänker mera "nu skall jag göra allt jag ännu vill göra här" och vansinnigt mycket läsning hör inte till den kategorin. Men under mina tre veckor måste jag hinna med 4 tenter, få allt pappersarbete här uppklarat, avboka alla kontrakt jag har, städa och lämna mitt rum i internatet och till sist få mig, kappsäcken och cykeln till flygfältet i sådant skick att allt får komma med på planet. Ja kan berätta att min to-do-list på skrivbordet är ziemlich voll :D Ändå sitter jag smått och planerar vad jag skall göra i höst sedan... :)

Heute Abend war ich bei der SMD (Studentmission in Deutschland), bin nicht da seit Wochen gewesen. Schon als ich in Finnland war merkte ich wie wichtig es für mich ist, als Christin, andere Gläubigen zu treffen und zusammen lobpreisen und beten. Zwischen den Zeilen könnt ihr das lesen, dass ich während des letztes Monats keine Christen getroffen habe und zur gleichen Zeit auch viel Stress hatte. Jetzt im Rückblick kann ich ja sagen dass ich dieses Ungleichgewicht bemerkt habe. Deswegen denk ich, obwohl ich mich hier in Deutschland bei den Christen nicht ganz zu Hause gefühlt habe, dass es doch immer wichtig wäre mit anderen Gleichgläubigen (war vielleicht kein Wort, aber jetzt ist es) zu beten und lobpreisen. Denn es ist jedoch ein Augenblick wenn Gott mit mir reden kann, wenn er mich unterrichten, trösten und stärken kann. Auch wenn ich es nicht richtig genau spüre. Einer von den Leitern in der SMD hat heute über die Beziehung zu Gott, um das Reden mit Ihm und über das Vertrauen auf Gott gesprochen und ich fand es berührend, genau auf mir gerichtet.

Jetzt, wenn mein Austausch gleich zu Ende ist kann ich sagen dass Deutschland (und besonders München), die Deutschen und die deutsche Sprache mir wirklich gut gefällt. Ich konnte hier später weiter studieren oder arbeiten. Das Studium hier ist was spezielles, LMU ist wirklich eine Spitzen-Universität und die Ausbildung, besonders bei Medizin, ist hochklassig. Und mit den Leuten könnte ich gut zurechtkommen und ich habe echt nette Leute hier kennengelernt. Das einzige Problem würde für mich sein dass ich hier keine Heimgemeinde gefunden habe. Zu Hause hab ich mich an so einen Luxus mit einer einzigartigen Gemeinde gewöhnt, dass es für mich auf die Dauer schwierig sein würde ohne eine wahre eigene Gemeinde zu leben. So ist's und das war jetzt alles.

Hidrosis - ett inlägg om överproduktion

Tänkte nu tillägna svettet ett helt bloginlägg eftersom det till stora delar präglar många av mina dagar om somrarna. I München är det just nu härligaste sommarvärme n:te veckan i rad, det enda som fattas är värmen om nätterna såsom i Finland. Jag älskar sommar och värme, den känslan när solen värmer hela din hud och du kan mysa i simppare sent in på kvällen :) Hemma, på stranden eller volleyplanen går allt ännu riktigt bra, där är det endera svalt eller det är okej att vara svettig.

En studiekamrat brukar beskriva mig som en "lämpötaloudellinen ihme", alltsomoftast har jag hett, också på vintern, och på sommaren, ja, ännu hetare. Jag antar att detta har ett sammanhang med mitt excessiva svettande, är jag ute och dansar på sommaren eller går jag närsomhelst på jumppa är jag dyblöt efteråt. Men speciellt tydligt är detta om somrarna. I Tyskland håller de på med sådant vansinne att de studerar ännu i juli, också de dagar det är +32C ute. Och här äger jag inget busskort, endast en absolut superfin cykel. När jag då efter 20 minuters snabbt-för-att-jag-igen-är-sen cykling kommer till uni 5 minuter efter att föreläsningen har börjat (i skedet som jag stiger av cykeln känner jag mig ännu måttligt fräsch) och rusar in i föreläsningssalen och pulsen börjar lugna ner sig... Najs! Svettet på ryggen går bra att täcka över med en schal, likaså det glansvåta dekolteområdet, men ansiktet som är illrött och fullt med svettpärlor - av nån anledning är svett bara inte attraktivt.

Dethär är inte något som gör mig skön bara i skolan, utan alla dagar som termometern visar över +20C känns det mellan byggnaderna i München som +30C, särskilt på vår gata där luften står absolut still, och om jag så bara promenerar 10 minuter för att gå på kaffe med någon eller, såsom idag, cyklar till centrum för att köpa presenter möter jag följande person med ett rött svettigt ansikte och alltsomoftast en våt rygg. Som absolut värst är det om jag har varit på länk inom de närmaste 2 timmarna, då har jag en ihållande rodnad över hela ansiktet och svett som bara fortsätter rinna, också efter duschen. Och ändå försöker jag optimistiskt ofta före träffar eller före skolan "hinna på en snabb länk". Avdunstningen efteråt är inte snabb.

Överlag handlar det vid idrott för mig om somrarna, speciellt inomhus, mera om att min kropp silar vatten än om att den svettas. Hela kroppen rinner och jag står till slut i en söt liten pöl och strumporna är våta i skorna av allt svett som runnit nerför benen. Och när detta torkar då kan det faktiskt hända sig att jag ibland, tex. idag efter 2l svettutgjutelse, smått fryser när jag cyklar hem.

För mig personligen är svettandet inte ett problem, men jag har börjat lägga märke till folks reaktioner när man är svettig på en klubb, på café, i butiker och på uni. Kanske ja kunde säga så att de är inte vana med att man svettas öppet, faktiskt inte ens på punttis. Grekerna här säger att jag fysiskt är en medelhavslänning och där skulle min svettproduktion antagligen vara attraherande. Men här i München måst ja helt enkelt säga att de ännu inte är färdiga för mitt svett :)