keskiviikko 4. heinäkuuta 2012

Hidrosis - ett inlägg om överproduktion

Tänkte nu tillägna svettet ett helt bloginlägg eftersom det till stora delar präglar många av mina dagar om somrarna. I München är det just nu härligaste sommarvärme n:te veckan i rad, det enda som fattas är värmen om nätterna såsom i Finland. Jag älskar sommar och värme, den känslan när solen värmer hela din hud och du kan mysa i simppare sent in på kvällen :) Hemma, på stranden eller volleyplanen går allt ännu riktigt bra, där är det endera svalt eller det är okej att vara svettig.

En studiekamrat brukar beskriva mig som en "lämpötaloudellinen ihme", alltsomoftast har jag hett, också på vintern, och på sommaren, ja, ännu hetare. Jag antar att detta har ett sammanhang med mitt excessiva svettande, är jag ute och dansar på sommaren eller går jag närsomhelst på jumppa är jag dyblöt efteråt. Men speciellt tydligt är detta om somrarna. I Tyskland håller de på med sådant vansinne att de studerar ännu i juli, också de dagar det är +32C ute. Och här äger jag inget busskort, endast en absolut superfin cykel. När jag då efter 20 minuters snabbt-för-att-jag-igen-är-sen cykling kommer till uni 5 minuter efter att föreläsningen har börjat (i skedet som jag stiger av cykeln känner jag mig ännu måttligt fräsch) och rusar in i föreläsningssalen och pulsen börjar lugna ner sig... Najs! Svettet på ryggen går bra att täcka över med en schal, likaså det glansvåta dekolteområdet, men ansiktet som är illrött och fullt med svettpärlor - av nån anledning är svett bara inte attraktivt.

Dethär är inte något som gör mig skön bara i skolan, utan alla dagar som termometern visar över +20C känns det mellan byggnaderna i München som +30C, särskilt på vår gata där luften står absolut still, och om jag så bara promenerar 10 minuter för att gå på kaffe med någon eller, såsom idag, cyklar till centrum för att köpa presenter möter jag följande person med ett rött svettigt ansikte och alltsomoftast en våt rygg. Som absolut värst är det om jag har varit på länk inom de närmaste 2 timmarna, då har jag en ihållande rodnad över hela ansiktet och svett som bara fortsätter rinna, också efter duschen. Och ändå försöker jag optimistiskt ofta före träffar eller före skolan "hinna på en snabb länk". Avdunstningen efteråt är inte snabb.

Överlag handlar det vid idrott för mig om somrarna, speciellt inomhus, mera om att min kropp silar vatten än om att den svettas. Hela kroppen rinner och jag står till slut i en söt liten pöl och strumporna är våta i skorna av allt svett som runnit nerför benen. Och när detta torkar då kan det faktiskt hända sig att jag ibland, tex. idag efter 2l svettutgjutelse, smått fryser när jag cyklar hem.

För mig personligen är svettandet inte ett problem, men jag har börjat lägga märke till folks reaktioner när man är svettig på en klubb, på café, i butiker och på uni. Kanske ja kunde säga så att de är inte vana med att man svettas öppet, faktiskt inte ens på punttis. Grekerna här säger att jag fysiskt är en medelhavslänning och där skulle min svettproduktion antagligen vara attraherande. Men här i München måst ja helt enkelt säga att de ännu inte är färdiga för mitt svett :)

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti