Världens värsta storm - första sommarlovsdagen

Idag inledde jag mitt sommarlov med en skön ledig dag :) Igår och på tosdag skrev jag 5 tenter, vilka var lättare än jag hade tänkt mig. Som vanligt efter en häftig inpräntning och därpå följande uttömning av lärstoff var jag helt utslagen igår och stannade bara hemma, bakade bullar, förklarade till kämppisarna var nybakade örfilar och kaffedoft betyder för mig och njöt av en skön kväll med flickorna :)

Hela veckan har det varit kring 30 grader här i München, jag har solat och njutit, så även idag. De e ungefär det jag har gjort idag - varit ute i solen och uträttat några små praktiska grejer. Men som man säger: efter lugnet kommer stormen. Jag hade haft en skön dag för mig själv så jag tänkte att jag på kvällen kunde gå ut och äta med (de som är kvar av) Erasmus-gänget. Så jag duschade, satt på mycke after-sun, tillome mascara, klädde på mig en vit top för att upphäva solbrännan ;), sommarkjol och valde ballerinas framom klackskor. Hoppade på cykeln och cyklade iväg. Redan på min väg (Franz-Joseph Str.) såg jag vackra blixtar på himlen och hörde bullret långa vägar ifrån, men valde att cykla vidare. Min väg är lång så jag hann cykla den till ändan, kanske 2 km, innan blixtarna och dundret ökade i intensitet och jag började höra nånting falla på hustaken och bilarna. Hagel stora som pingisbollar dök upp på vägen och jag började vara rädd att få dem på mig. Cyklade vidare och försökte på den breda vägen vid Olympiaparken få syn på nåt som kunde liknas vid ett hagelskydd :D. Nu föll haglen redan lite väl ofta och snart ösregnade det pingisbollstora hagel, jag såg en buske och så gott som hoppade under den. Kvinnan på cykeln bakom mig hoppade in i samma inte alltför täta buske. Bilarna på vägen stannade, några Mercedes, och BMW-ägare steg ut ur bilarna och iakttog möjliga skador på bilarna, men hoppade snabbt in av skräck för haglen. Kvinnan och jag pratade i busken om att stormen nog snart skulle vara över och båda skrek till av smärta varje gång ett hagel kom i huvudet eller på huden. Haglet fortsatte och ösregnet kom. Vår buske var nog inte alls tät. Efter en minut var vi båda alldeles dränkta och tog avsked av varann, vi tog båda skorna av och gick åt varsitt håll ledande våra cyklar. Bilarna stod ännu också vid vägkanten, de kunde inte åka vidare pga. det häftiga regnet. Jag vadade i vattenpölar upp till halva vaden och ledde min cykel och skrattade högljutt, det var bara för absurt - världens häftigaste storm och jag råkar fara ut just innan den börjar :D

Såhär efter att ha kommit hem oskadd, hängt upp alla kläder på tork, skorna och handväskan likväl, tagit en väldigt varm dusch och en stor kopp te och smörgåsar är jag faktiskt glad att jag fick uppleva stormen, jag vet att jag inte kommer att uppleva liknande i Finland nånsin. Med ordentliga regnkläder kunde jag ha stannat ute längre för att se hur allt ännu fortsatte och hur översvämmade gatorna sist och slutligen blev. Wahnsinn var det i varje fall, otroligt.

En dränkt Hanna - ja kunde likväl ha simmat med kläderna på :)

Bilarna som stannade vid Olympiapark under hagelstormen

Lähtölaskenta - 2 veckor kvar

Idag vill jag berätta till er om alldeles vardagliga saker i München. De är de som jag kommer att sakna, många av dem som jag önskar att jag hade i Finland också.

Det som jag redan har fått säga adjö till är klasskamraterna och undervisningen på uni. Ja vet att de e lite nördigt, och trots att undervisningen här är väldigt mycket mer teoretisk och mindre patientinriktad, kommer jag att sakna den. Vi brukade ha obligatorisk undervisning från 11 eller 13 till 16:15 eller 17 varje dag utom onsdagar som jag alltid hade ledigt. Så jag brukade läsa på morgonen, ta en länk i Englischer Garten (kommer ännu tillbaka till det), laga lunch i vårt stora kök och sedan hoppa på cykeln och cykla 4km eller 13km till sjukhuset för att först ha seminarium med hela Gruppe E på 30 personer och sedan bedsideteaching med Kleingruppe. Däremellan brukade vi ta kaffe i sjukhuscaféet eller gå längre bort till något bättre café. Bedsideteachingen, i jämförelse med finsk bedside, utgick från att gruppen tittade på när läkaren undersökte patienten, hade man tur fick man själv fråga ut patienten eller tom. undersöka, men detta var sällan. Till dem som studerar medicin: varken i ögonkursen, hudkursen eller KNK fick vi lära oss att undersöka ordentligt för att ens tala om att undersöka själv. Så i Finland har vi det verkligen bra :) Nördig som jag är måste jag till sist påpeka att jag kommer att sakna muntliga tenterna :D. Att efter varje block (kurs) alltid ha ett muntligt prov och därtill i slutet på terminen ett sammanfattande skriftligt prov tycker jag är bra för inlärningen - ist meine Meinung.

Människorna här, alla utbytesstuderande speciellt, kommer jag att sakna mycket. Pa söndagen hade vi en grekisk lunch hemma hos Christos, hans mamma har lagat mat at oss redan nagra ganger. Nu var det mousakka pa menyn och diskussionerna i matbordet med 10 personer fran 7 olika länder var intressant. Vi finnar som aker hem kommer tillbaka till ett tryggt, lite bakom-takana Finland. Spanierna tex. kommer tillbaka till ett land som under deras 1 ar i utbyte har hunnit ändras ganska mycket i och med den ekonomiska krisen. Sa för dem är det en helt annan sak att aka hem än för oss. Ocksa det, hur man behandlar och talar om den ekonomiska krisen är helt olika för oss. Vi finnar skrattar litet, skymfar spanierna och grekerna för deras misstag. Sydeuropeerna talar om alla vänner och släktingar som mist arbetet, bostaden mm. och hur de möjligtvis kunde försöka hitta arbete i ett annat land, manga vill ocksa därför stanna i Tyskland. Jag har verkligen lärt mig massor, bade om min egen kultur, när man speglas mot andra, men ocksa om andra kulturer under mitt utbyte. Den kunskapen ar ovärdelig, nagot som jag inte kunde fa genom att bara studera i Finland eller genom att läsa det i böcker.

Angående München kommer jag att sakna mina kvarter. Bageriet och allt tyskt nybakat bröd som jag på morgonen kan hämta färskt, låta det skivas och betala 1.40 för härligheten. Att kunna lyxa till det och ta en croissant därtill och eine Schale deutsche Erdbeeren (jordgubbar) från torgstånden längsmed gatan och sedan gå hem från bageri- och torgresan och se Chicky Micky människorna gå längsmed den livliga Leopoldstrasse och titta uppåt på helgonet som står i hushörnet vid bageriet. Ibland, om klockan vid frukosthämtningen är över 10, kan det hända att jag tar en sväng via Zara eller Hallhuber som finns på hemvägen :) Många onsdagmorgnar har vi med Johanna (en superfiffig tjej på alla plan i livet, finsk mediutbytesstudent) gått ut till någon av de hundratals caféerna i mina kvarter och ätit läcker men dyr frukost. På kvällarna har jag aldrig heller behövt ha lång hemväg eftersom alla barer och restauranger är precis bredvid, så efter en sen middag, coktail- eller karaokekväll har jag alltid varit snabbt hemma :)

Englischer Garten är värd ett helt eget stycke. Jag behöver bara gå ut från dörren, över den stora Leopoldstrasse och gå vägen till slut så befinner jag mig borta från allt stadsjäkt och inne i en av världens största centralparker. Syddelen är alltdi full med människor, turister och ungdomar mest, och där brukar jag springa mina lenkkin. Först lite norrut, för att komma till en liten sjö full med sjöfåglar och tanter, springa runt den, springa vidare längsmed den lilla floden Eisbach (som namnet säger, iskall flod), vidare till surfarna i ändan av parken (det coolaste som finns!), över den vackra bron vid forsen, förbi de stora gräsområdena, tillbaka till andra grenen av Eisbach vid andra långändan av parken, höra vattnet och njuta av svalkan som kommer från floden, säga hej till samma gubbe som alltid sitter på bänken vid en liten bro och till slut vara tillbaka hemma. Soliga dagar som igår går jag till parken redan tidigt, om jag har en helt ledig dag tar jag med mat och mycket vatten, smörher mig omsorgsfullt med solkräm och ligger 3-4h och läser i parken bland tusentals andra solbadare, folk som simmar i Eisbach, ungdomar med enorma högtalare och dansmusik - perfekt studiemiljö i alla fall för mig :) Igår efter en sådan soldag träffade jag sedan klasskamrater i parken och vi bestämde oss för att cykla till norra delen av Englischer Garten, där floden Isar går igenom parken, för att grilla vid stenstranden och tävla i brödstenkastning. Englischer Garten har verkligen allting, jag är säker på att många saker där ännu också är oupptäckta för mig.

En av de bästa sakerna med en storstad är det sociala kvällslivet. I München finns alltid något att göra. Bara senaste lördag kunde man välja mellan Olympiaparkens 40-års kalas med Tysklands största fyrverkerier och konsert med The Baseballs, Lady Antebellum på Tollwood-festivalen eller David Guetta på Königsplatz. Senaste onsdag hade jag en av de mysigaste kvällarna nånsin med Open Air kino i Westpark. En gammal amfiteater, filmduken framför en liten konstgjord sjö. Vi hade filtar att sitta/ligga på, massor snacks och mat och tog plats i god tid innan mörker. När det sedan var tillräckligt mörkt och amfiteatern hade fyllts upp började The Artist rulla. Stjärnorna blinkade på himlen och vid ett skede flög en massa fåglar upp från sjön över filmduken. Vi låg under filten med Johanna och åt Fazers blå och chips och stormyste. Innan hemfärden skall vi uppleva Open Air Kino ännu en gång med en tysk film, Türkisch für Anfänger.

Som sista sak vill jag berätta om min måndakväll. Jag hade tent på eftermiddagen och hade packat en simväska färdigt innan jag cyklade till skolan. Efter tenten till Hauptbahnhof och tåget mot Erding, 1h resa från München. Vi satt en grupp på 7 utbytesstuderande och väntade ivrigt på vad Therme Erding hade att erbjuda. Jag hade kollat tidigare att det fanns 20 vattenrutschbanor, mera visste jag inte. Väl framme såg vi hur stort det var, verkligen Europas största. Vi hade 4h tid på oss. Los geht's! Vi sprang igenom alla rutschbanor många gånger, världens längsta vattenrutschbana åkte vi många gånger, där kunde man åka med ringar och hålla i händerna och skuffa varandra i varje kurva. Wild river var en vit bred rutschbana där vi också for alla tillsammans och slog till varandra när vi åkte på varann i kurvorna eller i sista branta fallet och ingen kom upp ur bassängen utan en ordentlig vattensup. Eller utan blåmärken och blödande armar eller ben :D Sedan fanns en superhäftig rutschbana som bara män fick åka i, kvinnor hade för lite spännkraft för att kunna hålla sig raka vid 72km/h rutschfart! Kamikaze och High fly var häfiga, i ena föll man vertikalt ner 13m i den andra var det en hyppyri som man flög 5-10m från i luften! (http://www.therme-erding.de/de/100683/100713/100768/x-treme-level.html) Det var så mycket adrenalinkickar (och aj, autsch, aaaaau) så vi var helt vilda :) Efter 3h i rutschbanorna gick vi för 1½h till spaområdet där vi badade i vulkanvatten, masserade oss i vattenmassage, åkte i Villi virta, gick i varmluftsrum (haha, de får inte kalla det bastu när det bara går upp till 60 grader) och turkisk bastu och bara njöt av spabassänger. Efter det var det så skönt att åka hem, kasta sig i sängen och sova riktigt gott.

Nåja, nu skall jag ta itu med läsandet, är faktiskt riktigt inspirerad av psykiatri, den är nog mycket intressantare och mera utvecklad här än i Finland. Saknar er alla hemma i Finland och drömmer varje dag om allt roligt jag ännu får göra i augusti: karaoke, Vasa-besök, simma i havet, promenera i Helsingfors och sitta på café... Sköt om er alla nära och kära!

Exakt tre veckor und noch was auf Deutsch

Igår kom jag hem från Finland, idag har jag exakt tre veckor kvar i München. I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte rekommenderar att åka hem mitt i ett utbyte eftersom man kommer tillbaka till sitt liv, lever det en kort tid, och är efteråt ledsen eftersom man inte kan vara på två platser samtidigt. Ikväll är jag alltså glad att få vara i München, att få cykla bland chicky micky mänskorna, att få tala tyska, att få studera och verkligen bli tvungen att lära mig (det känner jag inte alltid i Finland) och träffa vännerna här helt enkelt. Igår var jag inte lika nöjd :)

Just nu stressar jag inte med skolan nästan alls (kan vara post-loma-fiilis ännu), jag tänker mera "nu skall jag göra allt jag ännu vill göra här" och vansinnigt mycket läsning hör inte till den kategorin. Men under mina tre veckor måste jag hinna med 4 tenter, få allt pappersarbete här uppklarat, avboka alla kontrakt jag har, städa och lämna mitt rum i internatet och till sist få mig, kappsäcken och cykeln till flygfältet i sådant skick att allt får komma med på planet. Ja kan berätta att min to-do-list på skrivbordet är ziemlich voll :D Ändå sitter jag smått och planerar vad jag skall göra i höst sedan... :)

Heute Abend war ich bei der SMD (Studentmission in Deutschland), bin nicht da seit Wochen gewesen. Schon als ich in Finnland war merkte ich wie wichtig es für mich ist, als Christin, andere Gläubigen zu treffen und zusammen lobpreisen und beten. Zwischen den Zeilen könnt ihr das lesen, dass ich während des letztes Monats keine Christen getroffen habe und zur gleichen Zeit auch viel Stress hatte. Jetzt im Rückblick kann ich ja sagen dass ich dieses Ungleichgewicht bemerkt habe. Deswegen denk ich, obwohl ich mich hier in Deutschland bei den Christen nicht ganz zu Hause gefühlt habe, dass es doch immer wichtig wäre mit anderen Gleichgläubigen (war vielleicht kein Wort, aber jetzt ist es) zu beten und lobpreisen. Denn es ist jedoch ein Augenblick wenn Gott mit mir reden kann, wenn er mich unterrichten, trösten und stärken kann. Auch wenn ich es nicht richtig genau spüre. Einer von den Leitern in der SMD hat heute über die Beziehung zu Gott, um das Reden mit Ihm und über das Vertrauen auf Gott gesprochen und ich fand es berührend, genau auf mir gerichtet.

Jetzt, wenn mein Austausch gleich zu Ende ist kann ich sagen dass Deutschland (und besonders München), die Deutschen und die deutsche Sprache mir wirklich gut gefällt. Ich konnte hier später weiter studieren oder arbeiten. Das Studium hier ist was spezielles, LMU ist wirklich eine Spitzen-Universität und die Ausbildung, besonders bei Medizin, ist hochklassig. Und mit den Leuten könnte ich gut zurechtkommen und ich habe echt nette Leute hier kennengelernt. Das einzige Problem würde für mich sein dass ich hier keine Heimgemeinde gefunden habe. Zu Hause hab ich mich an so einen Luxus mit einer einzigartigen Gemeinde gewöhnt, dass es für mich auf die Dauer schwierig sein würde ohne eine wahre eigene Gemeinde zu leben. So ist's und das war jetzt alles.

Hidrosis - ett inlägg om överproduktion

Tänkte nu tillägna svettet ett helt bloginlägg eftersom det till stora delar präglar många av mina dagar om somrarna. I München är det just nu härligaste sommarvärme n:te veckan i rad, det enda som fattas är värmen om nätterna såsom i Finland. Jag älskar sommar och värme, den känslan när solen värmer hela din hud och du kan mysa i simppare sent in på kvällen :) Hemma, på stranden eller volleyplanen går allt ännu riktigt bra, där är det endera svalt eller det är okej att vara svettig.

En studiekamrat brukar beskriva mig som en "lämpötaloudellinen ihme", alltsomoftast har jag hett, också på vintern, och på sommaren, ja, ännu hetare. Jag antar att detta har ett sammanhang med mitt excessiva svettande, är jag ute och dansar på sommaren eller går jag närsomhelst på jumppa är jag dyblöt efteråt. Men speciellt tydligt är detta om somrarna. I Tyskland håller de på med sådant vansinne att de studerar ännu i juli, också de dagar det är +32C ute. Och här äger jag inget busskort, endast en absolut superfin cykel. När jag då efter 20 minuters snabbt-för-att-jag-igen-är-sen cykling kommer till uni 5 minuter efter att föreläsningen har börjat (i skedet som jag stiger av cykeln känner jag mig ännu måttligt fräsch) och rusar in i föreläsningssalen och pulsen börjar lugna ner sig... Najs! Svettet på ryggen går bra att täcka över med en schal, likaså det glansvåta dekolteområdet, men ansiktet som är illrött och fullt med svettpärlor - av nån anledning är svett bara inte attraktivt.

Dethär är inte något som gör mig skön bara i skolan, utan alla dagar som termometern visar över +20C känns det mellan byggnaderna i München som +30C, särskilt på vår gata där luften står absolut still, och om jag så bara promenerar 10 minuter för att gå på kaffe med någon eller, såsom idag, cyklar till centrum för att köpa presenter möter jag följande person med ett rött svettigt ansikte och alltsomoftast en våt rygg. Som absolut värst är det om jag har varit på länk inom de närmaste 2 timmarna, då har jag en ihållande rodnad över hela ansiktet och svett som bara fortsätter rinna, också efter duschen. Och ändå försöker jag optimistiskt ofta före träffar eller före skolan "hinna på en snabb länk". Avdunstningen efteråt är inte snabb.

Överlag handlar det vid idrott för mig om somrarna, speciellt inomhus, mera om att min kropp silar vatten än om att den svettas. Hela kroppen rinner och jag står till slut i en söt liten pöl och strumporna är våta i skorna av allt svett som runnit nerför benen. Och när detta torkar då kan det faktiskt hända sig att jag ibland, tex. idag efter 2l svettutgjutelse, smått fryser när jag cyklar hem.

För mig personligen är svettandet inte ett problem, men jag har börjat lägga märke till folks reaktioner när man är svettig på en klubb, på café, i butiker och på uni. Kanske ja kunde säga så att de är inte vana med att man svettas öppet, faktiskt inte ens på punttis. Grekerna här säger att jag fysiskt är en medelhavslänning och där skulle min svettproduktion antagligen vara attraherande. Men här i München måst ja helt enkelt säga att de ännu inte är färdiga för mitt svett :)

Fröken förtjust eller alpvandringar

Redan de gamla grekerna visste att alltid när man skall läsa till en tent så är det mycket roligare att skriva blog online :) Terminen tar slut 20.7, innan dess hinner jag ännu ha två tenter, en nästa vecka och sen igen efter 2 veckor. Efter terminslutet har jag ännu två s.k. monstertenter och sen är allting här slut. Denna brunbrända fröken har verkligen lärt sig att stressa här i München (erasmus equals tydligen inte alltid tourismus) och har köpt ett litet paket Omeprazol för att hjälpa magen tåla stressen (och kaffet och korvarna och chokladen).

Vad redan de gamla bayrerna visste och ännu också vet är att inget ger lika mycket vila och sinnesfrid som en sommarhelg i alpernas ögonbedövande vackra landskap. En som kommer från Finland begeistras ju redan av varje mindre kulle och efter nu tre vandringar i bakfickan har jag blivit en verklig alpentusiast. Jag säger er bara det: hur mäktiga är inte bergen? Jag älskar den synen att du tittar framåt och plötsligt kommer något i ditt synfält som tvingar dig att lyfta upp hakan så ögonen når till toppen av detta under - ett berg. 

Här i München har jag lärt känna ett blandat gäng skandinaver, mest finnar dock, som går och vandrar varje helg. Under första vandringen (Brauneck/Lengries) ösregnade de hela vägen upp och väl framme var det så molnigt så vi just och just såg toppen vi stod på. Trots det var det absolut värt vandringen, den adrenalinkick man fick av att i piskande regn gå uppåt och uppåt och äntligen nå en bergstopp! Då e man kung - eller känner sig som en åtminstone. Andra vandringen (Hohe Stiegspitze) var i varmaste solsken till en topp vid vars rot kossor och hästar levde fritt i skogen. Vägen upp var redan fin, Sagan-om-ringen-aktig och sista vägen kämpade vi som Sam när han bar Frodo upp till Mordor. Från toppen beundrade vi Tysklands högsta bergstopp och mäktiga alper vid randen mellan Tyskland och Österrike. Vägen ner var serpentinaktig, vi gick hela tiden på bergssluttningen och njöt av bergslandskapen - otroligt!

Denna helg har jag den enorma lyckan att ja får vara varje dag på alperna. På fredagförmiddag tog vi tåget mot Tegernsee och vandrade upp till Gindelalm i skön +30 graders hetta. Fröken Soija 2011 reclaimed titeln från förra sommaren och var alldeles genomsvettig väl framme. Denna gång måste vi dock inte kliva ner för berget igen utan fick stanna uppe på berget, checka in på rummet med duntäcke, enormt mjuk stor säng och balkong med bergslandskap rakt utanför, ta en kall dusch och sedan avnjuta en läcker bayerisk middag kaikkine herkkuineen och sitta ute i värmen tills alla stjärnor e framme och sedan somna i den mjuka sängen :) Att följande morgon bli väckt av solsken rakt i ansiktet och koskällor från korna på bondgården och sitta upp för att se bergen från sängen... perfekt. Dallmayr-kaffe fick jag så mycket stackars magen orkade och mat så musklerna skulle orka med nedstigningen och därtill klart solsken med stigande temperatur ända till +32 grader. Hääälit! Efter allt solkrämande vandrade vi neråt och väl nere väntade oss inget annat än en sjö! En perfekt vandring avslutades med simning i Schliersee och sedan solade vi tills vi slumrade till och sedan en svettig tågresa hem. Alldeles utmärkt Erholung - jag älskar att vandra i alperna!

På balkongen i vår Hütte, Voralpen i bakgrunden.

Denna lördagkväll är jag hemma och studerar dermatologi med hjälp av Virtuelle Hochschule Bayern. Imorgon bär det först av till Memmingen, där kusin Felix med familj hämtar mig från tåget och sedan åker vi till Jungholz till deras stuga i alperna och jag får uppleva familjeliv och familjevandring :) Åh. Tack gode Gud för din enorma nåd och välsignelse!

Einfache Fahrkarte nach Helsinki

Heute ist meine letzte Besucherin nach Hause gefahren. Der ganze Monat Mai hatte ich Besuch, auch der grösster Teil von Juni bis heute. Gleich nachdem Johi, meine Mitbewohnerin in Finnland, weggefahren ist habe ich mein Zurückfahrt nach Finnland in August gebucht. So jetzt bleibt nur 7 Wochen Zeit für mich hier in München allein, das ist ja gar keine Zeit!

Die letzte fünf Tage waren superwarm, die Temperatur war zwischen etwa 28 und 31 Grad und ich habe mich zusammen mit der Johi gut bräunen lassen :P. Wenn es jetzt Sommer ist fühle ich mich wirklich wohl hier: warme Sommerabende, schwimmen, Fahrrad fahren, Bergwandern, grillen, im strömenden Regen laufen... Das alles hört den Sommer zu. Leider muss ich ja hier auch noch studieren, meiner Meinung nach macht es kein Sinn im Sommer zu studieren. Man hat wirklich kein Lust dazu und ausserdem ist es auch zu heiss um sich konzentrieren zu können. Jetzt wenn es auch echter Sommer ist vermisse ich die lange helle finnische Nächte und auch alles was ich normalerweise in Finnland im Sommer mache, z.B. die Konfirmationslager auf Björkebo, Mittsommer auf Pörkenäs und überhaupt die Mittsommernacht, das Meer in Vasa... gibt's viel das gut ist in Finnland. Dieser Mittsommer werde ich trotzdem mit Finnen feiern, an der Starnberger See. Dort soll es eine Sauna geben und man kann auch im See springen und Wurst grillen, schon ganz gut oder?

Mit der Sprache habe ich jetzt letzendlich keine Schwierigkeiten mehr. Deswegen ist es ja auch schade dass ich schon nach ein und ein halbes Monat wegfahren muss. Ich habe schon ein Deutschkurs absolviert und in der Uni klappt die meisten Sachen schon ganz gut. Vielleicht ist die Sprache nicht mehr ein Problem, das was früher schon schwierig war, sondern eher die Deutsche. Ich verbringe viel Zeit mit andere Finnen und auch Ausländer und mit denen sprechen wir oft Englisch. Oft sprechen wir darüber wie wir München oder Deutschland erfahren, was wir in unsere Heimatländer vermissen. Besonders mit den Finnen merke ich dass wir alle die Deutsche ganz ähnlich auswerten. Ich werde unsere Auslegung jetzt nicht ausgeben aber ich finde dass wir Finnen uns in positiver Weise von die Deutschen unterscheiden :) Doch muss ich sagen dass ohne die deutsche Ordentlichkeit würde viele Sachen in Europa nicht so gut funktionieren.

Als Johi hier war hab ich ein ganz normales Leben in München geführt und das werde ich auch versuchen weiterzumachen. Weggehen um zu essen und tanzen, in der Innenstadt shoppen, zum Bäckerei früh am Morgen gehen, frischgemahltes Kaffee vom Laden kaufen, fleissig in der Uni und auch zu Hause studieren, joggen, radeln, mich bräunen lassen... möchte nur hier die letzte Wochen normales Leben geniessen und danach mit gute Erinnerungen und erwartungsvoll auf das, was die Zukunft bringt, zurück nach Finnland kommen :)

Arkiston helmiä

Tentinjälkeinen kooma, ikkuna auki, ulkona sataa vieläkin kaatamalla, teekupin kanssa tietokoneen äärellä ja ihania vanhoja kuvia :) Siitähän on jo aikaa...

Solvallassa marjametsässä.

Iltaisin on aina juteltu kaikki tärkeät jutut läpi.

Kesäkissanpennut ja naperot - legendakuva :)

Schtekare på Pörkenäs.

Henkkaa ei naurata.

Gängsta-Hanski

Gängsta-Johnny

Gängsta-Gusse :D

Anerkennung zu meinen Eltern

Ich hab zwei superschöne Lieder gefunden. Ein ist natürlich von Celine Dion und das andere ist mit Luther Van Dross und es war für mich jetzt neu, aber ich habe es schon ganz lieb :)

                                                                      Zu Papa:

Zu Mama:

Mit lieben Grüssen,
ihre Tochter

Prag, Berlin, Heilbronn och besökare

I skrivande stund är denna flicka ännu inte heller frisk från sin flunssa som pågått i snart 2 veckor. Medicinska själ hittas eventuellt, logiska själ är, als wie immer, bristen på vila. Börjar mer och mer se framemot 3 veckor bara semester i Finland efter min vistelse här, inte för att livet här är ansträngande eller extrakrävande, men för att jag har en tendens att säga "joo, okej" till alltför mycket och slutar med att ha fullt program hela tiden.

För två veckor sedan, efter senaste bloginlägg, åkte jag plötsligt på lördagmorgon till Prag. Vi åkte med en grupp på 8 utbytesstudenter, 2 grekiska och 2 turkiska flickor, en fransk kollega, en grekisk kollega och en amerikan. Flickorna var lite yngre och ointresserade av turistande och sevärdheter så jag sprang runt staden med mina kolleger och amerikanen. Av Tjeckien väntade jag mig mera ryskt än vad det sist och slutligen var. Prisnivån, i tjeckisk krona, var låg, medan stadsuppbyggnaden, arkitekturen, naturen, var som i vilken som helst mellaneuropeisk stad. Väldigt vackert, på ett sätt orört. Speciellt fina var områdena kring floden Vltava och i kvällsbelysning - wow. Ibland påminde det om Italien, på vissa ställen igen kände man igen gamla Sovjet. Turister, speciellt tyska såna, präglade den turistiga stadsbilden, men så fort man gick utanför turistområdena var det lugnt, billigare och riktigt mysigt. Jag visste redan efter första dagen att jag nån dag vill återvända till Prag, dels för att se mera, men också för att uppleva staden pånytt :)

Jag hann sova en kort natt efter Prag-resan innan mamma och pappa kom till München för att hälsa på. Som tur var det mera umgänge och shopping än fullt omkringspringande med dem. Trots att jag mötte dem halvt röstlös på flygfältet var de glada att se mig och delade med sig av den villkorslösa kärleken och omsorgen som jag uppskattar. Vi lagade mat, satt på Starbucks :D och åkte U-Bahn tillsammans och fru Heimleiterin var så glad över att det regnade enligt mammas önskan hela deras vistelse här :) På fredagen hann jag vinka av dem innan jag for till skolan (här menas universitetet, men tills slutet av mina studier i dec. 2012 tänker jag använda ordet skola) och de åkte hem med Tommys och Julianas bröllopspresent (hihi...) och sömnskulder. Deras dotter igen hade sovit som ett litet barn under deras vistelse :)

Innan skolan den fredagen hade jag redan packat min ryggsäck (läs: Hanna har lärt sig packa med bara litet!) och handväska för ett veckoslut i Berlin tillsammans med Dini och Anni. Jag åkte upp ( Berlin är 613km norr om München) med Mitfahrgelegenheit, såkallat planerat liftande, där man söker en chaufför på nätet, ringer upp och hoppar på på bestämd plats. Vi åkte BMW och den vana chauffören tryckte på gasen till 198 km/h så vi var framme på 4½h. Vi bodde på ett billigt hostel ( per natt 9/15e beroende på vardag/helg) med frukostbuffe i Kreuzberg och utanför vårt hostel fanns Berlins kända Dönerkiosk: Mustafas. På fredagkväll hann vi sitta uppe i en utsiktsbar och träffa Dinis utbyteskompisar och hela lördagen turistade vi i staden. I jämförelse med München var Berlin otroligt smutsigt och också den uppenbara inkomstskillnaden syntes tydligt i gatubilden. Tierpark var överhuvudtaget inte en fin europeisk park såsom Englischer Garten, de flesta höghus var målade med graffiti, vi hittade ett ghetto där folk bodde i hyddor innanför en inhägnad och på lördagnatt upplevde vi hur otroligt vanliga drogerna är i Berlin. 

Jag kunde nästan säga att Berlin är en stad som är ojämförbar med alla andra städer i Europa. Vi var på Mauermuseum och såg East Side Gallery (konst på den gamla muren mellan öst och väst) och pånåtsätt upplevde jag starkt den ofrid och ångest som vilar över staden, kanske mest över ungdomarna där. Det kändes som om folk aldrig riktigt kommit över chocken och orättvisan med muren och det krav på frihet som ställdes därefter verkar ställvis ha urartat sig. Allt är erlaubt. Klyftan mellan fina kvarteren i Stadtmitte och allt runtomkring var stor och allting var lite som "under uppbyggnad". Av någon anledning tilltalade det mig ändå, den fasad som jag upplever i München var istället en allt-är-öppet-var-som-du-vill-bild. Så jag bestämde mig att stanna i Berlin ännu en dag och hann på måndagen se ännu litet till. Berlin blev för mig en stad som jag också vill komma tillbaka till, inte minst för att träffa min kusin med familj som jag bara hann hälsa på kort på söndageftermiddag. Och för att en än gång äta av Mustafas Döner för 2.90 och dricka Kaffecentralaktigt kaffe för 1.70. Men jag vet att om jag återvänder till Berlin först om 10 år kommer mycket att ha ändrat sig.

                                             Setä Tamu - Jos sä joskus päädyt Berliiniin :)

Den långa raden av program slutade inte där, kvällen efter att jag återvänt från Berlin kom Melinda och Karin på besök. Jag hann vara i skolan på tisdagen och skriva en tyskaessä om skillnaderna mellan medeltida och nutida universitet (här är allt, både egna studier och det som inte är medicin för mig väldigt intressant) och när flickorna kom gick vi ut och äta. Efter att ha varit i München redan över 2 månader känns det som hemma och det är roligt att bara kunna gå över gatan och välja en av 10tals olika restauranger och äta gott :) På onsdagen visade jag staden till flickorna och på kvällen var jag på en tjejkväll hos en av församlingens tjejer. Nästa morgon steg vi tidigt upp, Melinda och Karin skulle till Salzburg och jag skulle tågluffa till Heilbronn med folk från Studentmissionen här för att delta i en festival med Newsboys och Casting Crowns. Redan tågresan i sig var för mig en upplevelse. Jag satt på bagagehyllan och läste min nyinförskaffade bok Im westen nichts neues, hela tåget var helt proppfullt och folk stod/satt packade som sillar. Vi åkte via Nürnberg och Würzberg, städer som jag gärna skulle vilja se närmare, men nu fick jag nöja mig med tågstationerna. 

Den kristna festivalen var likadan som hemma: massa kristna träffas för att lovsjunga tillsammans och lovsjunga med kända kristna artister, es hat mir wirklich gut gefallen. Efter de hektiska två veckorna var det härligt befriande att få dansa och lovsjunga med tusentals tyska kristna. Att ännu därtill få göra det tillsammans med Casting Crowns, vilkas musik jag verkligen digii, de va obeskrivligt. Svettiga och alldeles slut åkte vi alla hem till en pojke som tidigare arbetat i Münchens Studentmission och sov hos honom på golvet. Imorse steg vi flickor upp, gick till bageriet och försörjde oss med mycket bröd. Sedan delade vi brödet alla tillsammans och vi münchnare luffade med tåget tillbaka via Stuttgart och Ulm till München. Jag hade glömt min kamera på tjejkvällen så jag fick bara med mig minnen och en välsignad känsla hem :) Och en del trötthet att sova bort nu under helgen.

Last but not least öppnade jag mejlen när ja kommit hem idag och det dåliga mejlet jag fått av en professor på onsdagen, som jag sedan ödmjukt men bestämt hade svarat på, hade fått positiv feedback och allt som jag trodde skulle bli till ett problem hade ordnat upp sig :) Tyskarna säger ofta "es ist halt so", vilket betyder att det är så, man kan inte ändra på det. När jag ursprungligen fick problemet med professorn tog några klasskamrater kontakt och erbjöd hjälp i form av fusk. Det visar hur man löser saker här i studievärlden: allt är väldigt strängt och hierarkirädslan är så stor så man vågar inte ens försöka få hjälp den vägen. Den finska mentaliteten igen är att allt går ju fler gånger man försöker. Och på professorns andra svar märkte jag respekten som hon hade gentemot uppriktighet och viljestyrka. Det första mejlet hade jag nämligen tagit som personligt sårande och blev därför ännu mera överraskad över andra svaret. Här måst ja dock ännu säga att Gud svarar på bön, det var nog den främsta lärdomen av hela historien.

Nu ska ja försöka gå tillbaka och sova. Sov redan 2½ h eftermiddagssömn så e int ännu så trött, men jag måst försöka vila upp mig för att de två följande dagarna orka läsa som en liten flitig myra. På tisdagen har jag psykiatri-tent och innan den skulle jag också vilja redan bli frisk. Nästa veckan fredag kommer Johi på besök så sen fortsätter all slags äventyr igen. I övrigt har jag bestämt att nu ta det lugnare med resor och nya upplevelser. Vill hinna uppleva München som en lugn hemmastad också, cykla och länka omkring, sitta ute och iaf några gånger simma endera i Starnberger See eller simstadion. Därtill vill jag till alperna och vandra, för de har jag väntat på ända sedan ja kom hit. Före alla dessa sommarsaker får jag dock be och vänta på bättre väder, senaste två veckorna har det så gott som bara regnat här. Bis später und eine schöne Wochenende!

Krank mit keine Stimme und über die Finale

Heute begann mein fünftägiger Pfingstenurlaub, die Sonne scheint wie es hier die ganze Woche gescheint hat und draussen ist's etwa 25 Grad. Konnte nicht besser sein. Aber mit dem schlechtesten Timing bin ich jetzt Krank. Ich habe keine Stimme mehr, es ist ganz wie letzte Frühling auch, als ich mit dem Job am Krankenhaus in Vasa anfangen sollte. Ein bitteres Schicksal. So anstatt alle tollen Pläne die ich hatte, werde ich jetzt die ganze Wochenende zu Hause bleiben, Tee trinken und im Bett liegen. Es kam doch nicht ganz unerwartet, ich war schon am 1. Mai ein bisschen Krank und seitdem bin ich nicht wirklich gesund geworden. Vielleicht ist's denn gut eine Wochenende mich wiederzuerhalten und danach mit dem heftigen Leben hier weitermachen.

Diese Woche hatte ich so ein Gefühl dass mein Leben mit schneller Vorlauf geht und ich möchtete nur die Pause-Taste finden, ich habe das eben zu einigen Freunden an Skype gesagt.  Muss ich ja sagen dass ich die gefunden habe :D. Nach dem letzten Mal ich geschrieben habe hatte ich Anna und Karin hier auf Besuch. Wir haben uns ganz gut ausgeruhen, an Cafés gesessen, zu Hause gekocht und Eishockey angeschaut mit eine schöne Posse von Finnen :)

Letzte Wochenende, als die Mädels nach Hause geflogen sind, haben wir alle hier begonnen uns für das Finale Dahoam (Champions League Finale Bayern gegen Chelsea) zu vorbereiten. Am Freitag war ich in Olympiapark, da konnte man z.B. der Pokal angucken, verschiedene fussballbezogene Spiele spielen und Fanprodukte kaufen. Am Freitag und Samstag gab's wirklich eine spezielle Stimmung in der ganzen Stadt, wie an einem Karneval.. Am Abend war ich dann auf  der Wiese mit 30 000 andere um der Spiel zu sehen. Obwohl die an der Pforte alle Getränke/Flüssigkeite weggenommen haben, hat es einige Leute trotzdem gelungen Material für die Bengal Fires reinzunehmen und die haben sie dann jedes Mal angezündet als etwas im Spiel passiert ist. Und wie sie das Tor gefeiert haben, wow. Aber danach ging's schlechter, Chelsea schiess auch ein Tor und erst nahm die Aggressivität zu. Nach den mehr als spannenden Freistossen und die Niederlage kam dann die Apathie. Die Leute gingen weg wie sie eine Beerdigung gelassen hätten und in ganzen München war's eine Staatstrauer. Die Leopoldstrasse, in der Nähe von wo ich wohne, war gesperrt und Leute lagen auf der Strasse. Für mich, und auch für die andere Finnen war es anstatt einer fröhlichen Wochenede ganz ruhig und öde, vielleicht nicht als erwartet, wenn auch Finland seine wichtige Spiele in die Eishockeyweltmeisterschaften verloren hat.

Jetzt hab ich über die Vorgangeheit und die Gegenwart erzählt, in die Zukunft (das heisst nächste Woche) kommen meine Eltern hier, darüber freue ich mich so viel, und wenn sie nach Hause fahren werde ich nach Berlin fahren um Anni und Dini zu treffen :) Jetzt gehe ich Apfelsine einkaufen und letztendlich fange ich an mit meine Deutschhausaufgaben. Bis später, Tschüss!

Nyblänkt silver samt om att leva och överleva

Sitter och lyssnar på Bach's vackra Svit Nr. 3 i D-dur: Air, har här återigen lärt mig uppskatta skönheten i klassisk musik när man hör det överallt: metrohållplatsen, klassiska radiokanaler, kristna konferenser (!), gatumusikanter och såklart på Spotify premium :) Och att en kompositör som J.S. Bach, genial som han var, skrev 3 bokstäver i slutet av alla sina stycken: SDG, Soli Deo Gloria. Vilken tro. Har redan bokat in en klassisk konsert här i München, men troligtvis vill jag efter den gå på fler. Klingar verkligen som nyblänkt silver (här får Jan och Henrik skratta).

Idag har jag firat en skön dag med finska vänner, bakning och ishockey. Gårdagen var likväl skön, annat kan man väl inte säga om en lördag som följer på en sen fredagseftermiddagstent. Firade dagen med min kusin och familj i Memmingen, vi gick till torget, ja härjade med barnen tills ja va helt slut och hela dagen led jag av posttenthuvudvärk. Dessutom fick jag sitta 2h båda vägarna i tåg, läsa till slut min suveräna bok Das kurze Leben der Sophie Scholl av Hermann Vinke och filosofera samt tala med en tysk på vägen tillbaka. Nästa bok jag skall läsa heter Im westen nichts Neues av Erich Maria Remarque som skildrar första världskriget.

Tågresor hör till mina favoritresor. Särskilt igår när det ösregnade såg landskapen verkligt vackra ut, kontrasten mellan grönt och den mörka himlen var fint och allt bara lyste. För att ännu tillspetsa det kunde ja säga att man nästan kunde känna doften av Bärlauch (wild garlic) från skogen. Temperaturskillnaden mellan fredag, tentdag +31 grader, och lördag, ledig dag, var 20 grader, man kunde ju kalla det helt enkelt orättvist, men på lördagen njöt jag ändå av det befriande regnet som tycktes skölja bort all stress från veckan som gått.

Nåja, mina tankar denhär veckan har kretsat mycket kring liv, tro, frihet och glädje. Egentligen brukar ja skriva sånhänt filosofiskt bs på min riktiga blog, men eftersom dessa tankar nu beschäftigar mig i München får jag skriva ner dem här. Ja upplever också på nåt sätt att ja här e mera fri att tänka än hemma. Första månaden tog anpassandet så mycket hjärnkapacitet att det inte blev plats över för verkligt tänkande, men nu finns det mer än nog efter både anpassning och tentskrivning. Om tro kan jag säga det att jag besökte en av de mest givande möten i tisdags, av trötthet grät jag också litet under mötet (pinsamt, särskilt bland tyskar), givande till den delen att jag fick höra just det jag behövde för att med senare tankeverksamhet och beslut få tillbaka min frid som varit borta en stund. En härlig känsla kan jag berätta :)

Här kommer vi in på temat om att leva och överleva. I boken om Sophie Scholls liv beskriver en Frau Aichinger det så (fri övers.): "Stråla inte så, annars blir ni ännu arresterad!" sade en bekant till mig på gatan. Så var det. Vi hade ingen stor chans att överleva. Men det handlade det inte om. Det var inte överlevnaden utan livet själv det handlade om, det livet som fick sin form efter avrättningen av syskonen Scholl och deras vänner." Det jag tänkt på, och nu vet jag att många av mina tankar präglas av denna bok jag nyss läst, är att vi mänskor kan tro att överlevnad är samma som liv. Men överlevnad är bara tills nästa dag, tills nästa gång man igen behöver något som är livsviktigt för överlevnaden. Liv är det från födelsen till döden genomförda livet, som har en framtid, som också har en grund, ett liv som är värt att leva. Den första tiden här i München levde jag kanske mer överlevnad. Men det är varken hållbart eller innehållsrikt. Nu börjar jag se mera liv i mitt liv, jag planerar saker jag vill göra, saker som jag i framtiden vill att jag skall ha gjort här, jag grubblar över hur de saker jag nu gör kommer att påverka mig i framtiden.

Därefter kommer två tankar speciellt i åtanke. Som första: gör jag alltid det som jag tror att är rätt eller gör jag det som jag vet att förväntas av mig och som folk skall reagera minst negativt på? Sophie Scholl hade märkt att hennes tankar skiljde sig från många andras. Hon skrev i sin dagbok: "Tills nu har jag kunnat hålla mig ganska bra i bakgrunden tack till min blyghet. Om jag bara ännu kunde göra det vidare. Jag gör mig stor möda att försöka vara oberörd av de ögonblickliga inflytelserna. Där menar jag inte de politiska eller världsåskådliga, de påverkar mig inte mera, utan de känslomässiga. Man måste ha en hård själ och ett mjukt hjärta." Hon hamnade i svårigheter när hon öppnade sin mun för att yttra sig om något som hon upplevde vara så fel att hon inte kunde tiga. Hon visste det och talade trots det. När jag läste det insåg jag att kanske alla mina tankar inte delas av mänskorna omkring mig. Jag har inte tänkt på det så mycket tidigare. Men jag vill att jag i mina gärningar skall följa mitt samvete framom det, som enligt samhället är acceptabelt. Jag märker edt här att jag kan inte anpassa mig till den hierarki som råder här. En professor/docent har alltid rätt, men jag finner mig inte i det. Särskilt dåligt finner jag mig i det att ingen reagerar på det.

Som följdfråga följer naturligtvis: påverkas jag av min omvärld och om ja, sker det mera eller mindre när jag är här? Hemma vet jag att jag mera gör vad som förväntas av mig, vad som så att säga passar i mitt mönster. Här är jag på ett annat sätt fri att göra som jag vill och ingen kommer att finna något aussergewöhnlich i det. Så jo, naturligtvis påverkas jag av den, men påverkan här är mera tydlig än hemma och det är bra att märka, för nu kan jag lära mig nya behandlingsmönster här och sedan inprägla dem i mitt beteende hemma också. Sophie Scholl skrev följande: "Jag fruktar att jag vänjer mig, att jag gradvis nöjer mig med hur det är (hon talar här om människorna som inte har ett förhållande till himlen, människor som går omkring småleendes, men som inombords är tomma). Jag måste samla mig. Att läsa på kvällen hjälper mig med det." Hon läste då Augustinus.

Uppe på Mönchberg, Salzburg, frihet :)

Här slutar jag eftersom jag själv inte helt ännu fått ording på mina tankar. Jag gläder mig ändå över den frid jag fått tillbaka, den glädje och frihet osm jag upplever i att få tänka och reflektera och rannsaka mig själv och mina gärningar i ljuset av någon större. Svara gärna om ni fick några skojiga tankar :) En god natt önskar jag er!

Jag bor i München

Det talas om olika faser i hur människan adapterar sig till ett nytt hem. Första månaden, honeymoon-fasen, är en dans på rosor. Efter det går det rakt utför och man vill bara åka tillbaka och till sist jämnar det ut sig. Min finska kollega här i München, Johanna, sa igår åt mig att första månaden är just så bra som väntat, men sen kommer det oväntade som ingen berättat om: att inse sig vara en främling i ett land med ett främmande språk och sedan sakta men säkert anpassa sig. Jag börjar vara i sakta-men-säkert-fasen.

Senaste 6 dagarna hade jag kärt besök från Finland, nämligen mina gymnasievänner kom på en semester hit. Det innebar för mig också vila även om jag gick i skolan samtidigt. Den känslan som jag har hemma, att jag känner folk överallt, att jag kan fara till uni vetandes att min familj älskar mig ovillkorligt och att mina studievänner tar emot mig med glädje, den har jag inte hela tiden haft här. Nu när Anni, Isa, Mary och Kika var här kände ja en otrolig glädje att fara till skolan på morgonen, ja visste att i samma stad fanns folk som tyckte om mig och att jag efter skolan skulle få njuta av deras omsorg. På fredagen fick jag dessutom ledigt så vi åkte alla till Salzburg (där firade jag också första maj eftersom vappen här inte har någon speciell betydelse). Hela helgen kändes det för mig som en utlandssemester med flickorna: vi åt enorma mängder, shoppade, fotade, satt i parken och åkte spårvagn. På måndagen fick jag ännu njuta av känslan av att gå till uni, men sedan få träffa dem efteråt :) Nu sitter jag vid datorn i arla morgonstund kl. 7 och beundrar den klarblåa himlen ovanför München och har nyss kramat avsked åt de sista resenärerna.

Flickornas besök var för mig viktigt också på två andra sätt: jag fick visa min stad som jag verkligen nu bor i och samtidigt fick jag tillsammans med dem lära känna staden ännu bättre. Vi satt på otaliga caféer och i flere restauranger så nu vet jag vart jag skall gå om jag vill ha en god ugnspotatis med lax eller om jag vill ha billigt men gott kaffe. Jag såg Deutsche Museum och fick berätta om hur jag upplever mitt liv här, tyskarna, kulturen, allting.

Idag skall jag sedan verkligen återgå till vardagen med att börja läsa till min tent på fredagen, tvätta, städa och göra en massa andra praktiska grejs. Efter en vecka utan min "to-do-list" skrev jag igår en ny igen. De e nog de enda sättet för mig att komma ihåg att göra allt här :). En sak fattades från min lista sedan som jag kom på när jag gick och lade mig: Miksu kommer på besök idag! Så alla mina fina planer om att återuppta joggandet efter 1½ vecka av massakausi (viktökningsperiod) och äntligen cykla med min fixade cykel igen och göra allt annat praktiskt får uppskjutas ännu med en dag. Av denna orsak sitter jag vaken nu också istället för att gå tillbaka under täcket. Kl. 12 skall jag vara i skolan för att med vännerna i klassen (dem gläder jag mig över) öva neuro-undersökning och viktigaste sakerna inför tenten.

Nu när jag vant mig vid att vara en München-bo håller jag på och försöker göra planer på alltmöjligt kul. Jag anmäler mig på torsdagen till en alpvandring, jag skall med de andra utbytesmedicinarna åka till Prag och Bratislava, med Sintija från Lettland åker vi till Italien och sedan skall jag hinna besöka min kusin i Memmingen igen och med hans familj skall vi upp till alpstugan en helg i juni. Koncentrationslägret i Dachau kommer jag att besöka och sedan har jag lärt känna två flickor som bor i Ingolstadt så dit skall jag åka för att shoppa i shopping village :) Mer om allt detta senare, må så bra och grattis på födelsedagen Pappa!

Über Glauben, Fahrräder und Fussball

Erst gebe ich euch jetzt ein Lied, musst ihr zuhören. Das klingt jetzt seit letztem Mittwoch jeden Tag überall. Bald kenne ich es auswendig. Mal sehen wie es geht am 19.5 :)

Heute ging ich wieder in die Kirche, wegen einige Ausflüge bin ich da nicht die zwei letzte Sonntage gewesen. Und ich merkte sofort wie wohl ich mich in die Kirche fühle, wie wichtig es eigentlich für mich ist. Na, darüber sollte ich eigentlich nicht heute schreiben, aber ich muss noch das sagen dass viele Leute fahren im Ausland "um sich selbst zu finden" und dazu glaube ich dass als ein Christ braucht man das nicht, man muss sicht nicht verlieren um sich wieder zu finden, man ist ja schon einmal fleischlich gestorben.

Wenn man von Glaube spricht konnte man fast so sagen dass hier Fussball und Bier zu dem bayerischen Glaube gehört. Von Fussball und Bier darf man hier nichts böses sagen, die beide sind fast sakral. In Finnland würde man z.B. zu einem Patient sagen dass er am Höchsten 4 Portionen Alkohol pro Tag trinken darf, hier in München fragte ich einmal meinen Professor ob sie es hier auch sagen und er meinte dass man es nie sagen konnte. Dieselbe gilt auch bei Fussball, wenn Leute sich schlecht beim Fussballschauen benehmen ist es in Ordnung, es handelt ja um Bayern München.

So allgemein kann man hier ganz unbehindert über Glauben sprechen. In München sind die meisten Leute katolisch, es gibt weniger evangelische Christen und auch einige Juden und Orthodoxen. Aber was ich echt mag ist dass hier ist es nicht, wie in Finnland, Tabu über seinen Glaube zu sprechen. Eigentlich ist es sogar ganz üblich ein Gespräch über Religionen zu haben. Seit der Nazi-Zeit glaube ich dass das Gesprächklima sich viel verändert hat, gegen eine mehr offene Diskussion.

Am Ende muss ich noch etwas über mein Fahrrad in diesem Beitrag hinzufügen. Es ist mich schon so lieb geworden. Lezte Mittwoch hatte ich einen Platten, gestern am Samstag war ich beim Fahrradladen um den Reifen auszuwechseln und nachdem bin ich mit dem wieder so gut gefahren. Und gestern war es so ein schöner Sommertag mit über 30 Grad und Sonnenschein so ich hab das Radeln wirklich genossen. Aber heute Nacht hat jemand der anderer Reifen mit einer zerbrochener Bierflasche abgerisse. So heute kann ich wieder kein Fahrrad fahren obwohl es mich so viel spass macht und ein freies Gefühl gibt. Schade!

Mitt katolska flickinternat - bakom kulisserna

Dethär bloginlägget är det bäst att skriva på svenska så att bara ni där hemma i Finland kan läsa :). Jag bor alltså väldigt centralt i München och varje gång jag berättar var jag bor undrar folk hur jag fick lägenhet här. Sedan säger jag att jag bor i ett katolskt internat och då drar de på munnen. I stan, särskilt bland studerandena, går det rykten om dehär internaten. En del har verkligen stränga regler, eller ger i varje fall sken om att ha det.

I mitt internat bor det över 100 flickor, i min korridor är vi 11 tjejer. Vår korridor är den renaste, flickorna är sportiga, snälla och så gott som alla kommer från Bayern. Det betyder att de sinsemellan talar bayriska - liknar lika mycket tyska som närpesiska liknar högsvenska, dvs. inte alls. Idag hade vi en Stockwerksessen, vi lagade mat tillsammans, åt och skvallrade. Som tur har jag redan blivit bekant med de flesta så de stannade upp ibland och förklarade på ren tyska för mig om jag inte förstod nåt.

Det som mest får flickorna här att skratta är husfrun - Frau S. Hon är en verklig personlighet som ingen annan. För henne är allt bra eller sedan wirklich schlimm, när man frågar hur hon mår är det bra eller mera än sällan är hon krank med något som säkert leder till döden. Hon blir också lätt upprörd, man skall alltid hälsa glatt och bli och prata med henne, för annars e man int på god fot med henne. Men hennes mest framstående egenskap: hon avskyr män i huset.

Den veckan jag flyttade in satt jag en morgon i frukostbordet med en av flickorna. Vår lugna morgonstund avbröts av Frau S. som rusar in och ser ut som ett spöke. Något verkligen hemskt har skett. Hon måste mesamma få tag på Lena och frågar om vi sett henne, nej svarar vi. Vad rör det sig om? Städerskan har hittat 3 pojkar sovandes i TV-rummet! Eftersom pojkarna inte frivilligt genast lämnat huset hade Frau S. ringt polisen och polisen är nu här. Frau S. går och bultar på Lenas dörr och väcker sedan resten av tjejerna i korridoren också. Hon väcker också vår korridorordförande, som kommer ut genom dörrspringan, för också hon har ovälkomna gäster och det vorde högst opassande om Frau S. skulle få reda på det, särskilt då hon redan färdigt är otroligt upprörd och polisen är där. Nåja, hela situationen löste upp sig med en lång diskussion för Lenas del och ingen brottsanmälan för pojkarna.

Också folk utanför vet om stränga reglerna här: alltså inga pojkar in i huset annat än dagtid och då också bara i allmänna utrymmena, inte i rummet. Man måste alltid anmäla alla manliga gäster som kommer. En av utbytesstuderandena känner till huset och han var rädd att bli sedd utanför huset med mig, medan en av mina studiekompisar sa att de flesta pojkar vill naturligtvis komma in, det är ju ett hus fyllt med flickor! Jag insåg att Frau S. verkligen inte har någon chans att hindra all den nattliga aktivitet som sker i huset. I en del internat finns det nattvakter vid dörren och då är det ju svårare att smuggla in någon, men i vårt hus slutade de med nattvakten för några år sedan. Så stackars Frau S. som arbetar mellan 7 och 12, hon kommer tidigt för att se om ngn skulle försöka smita ut innan soluppgång, hon vet ju inte vad som sker här sedan efteråt.

Allt detta är aningen spännande för mig. Ja har inte bott med 11 andra flickor tidigare eller i internat. Om 2-3 tjejer i samma lägenhet blir tjejigt, kan ni ju tänka er vad det blir med 11. Oändligt många diskussioner om män, planscher på väggarna av alla snygga kändisar, massor matlagning och bakande, sport- och bantningstips hela tiden, fniss och skratt, dansande :) Ja hoppas att ja under min tid här kommer ännu mer in i allt detta, för flickorna här får mig redan nu att vilja bli här längre. Is immer so lustig mit euch, som en av flickorna avslutade med ikväll.

Iakttagelser i München och en cykel

Igår blev det tre fulla veckor för mig här i München. Det är rätt så länge det redan :) Tre veckor tyska, tre veckor tyskar (och mycket utlänningar också) och tre veckor München med kulturupplevelser. Det börjar vara så länge att jag vant mig vid det enorma mängden människor hela tiden överallt, jag har vant mig vid att höra tyska hela tiden, tala tyska med skolkamrater, i butiken, på café och det känns redan väldigt naturligt så länge jag inte tänker på det och blir blyg. Dessutom blir jag inte mera trött efter en hel dag tyska och tyskar. Jag har lite glömt hur det ser ut i Hfors och hur skolvägen eller spårvagnsfärden känns där, man anpassar sig nog snabbt!

Igår kom min första studievecka till sitt slut. Bara 14 veckor studier kvar :D Nånej, de e verkligen int alls jobbigt eller tråkigt att studera. Första dagen var hemsk - jag sov dåligt innan för jag var så nervös. Professorn var sur för att Cristos, min grekiska kollega, och jag kom för sent för att vi varit på kansliet för att anmäla oss. Från 9-17 ändlöst långa föreläsningar som gav en överblick av vad som skulle behandlas under terminen. Efter den dagen var jag skrämd. Så tisdagen kändes till en början riktigt hemsk, men skräckscenariot byttes ut mot världens trevligaste och roligaste neurologiprofessor samt första tyska patienten som jag skulle undersöka - och det gick bra! Efter det kändes allt roligt, onsdagen var ledig så ja kunde städa och vila och de två resterande dagarna lärde jag känna några kurskamrater och kan nu egentligen konstatera att de e bra att jag är den enda utbytesstudenten i mitt block :)

Tills nu har jag mest åkt omkring med U-Bahn (metro) och har tills början av maj mitt dyra (43e!) månadskort. När studierna inleddes kändes det skönt för jag fick rutiner och har nu så gott som etablerat mina morgonrutiner. Vakna, duscha, äta god frukost, läsa Süddeutsche om jag inte har brottom eller om inte nån annan tjej äter sin frukost samtidigt och sedan packa väskan och åka iväg. Metrohållplatsen är rakt utanför ytterdörren, jag går världsvant nerför trapporna med de 1000-tals andra människorna i morgonrusningen. Ställer mig på perrongen och väntar högst 2-3 minuter, från högtalarna hörs alltid klassisk musik, ofta någon violinkonsert och redan det ger mig en liten morgonkick. Jag tar fram min tyska bok om Sophie Scholl, med vilken jag också fyller på mina bristande kunskaper om andra världskriget, och fortsätter läsa. Resan till sjukhuset i Grosshadern tar 25 minuter så jag hinner ofta läsa en del. Om jag är trött och okoncentrerad sätter jag bort boken och iakttar ortsbefolkningen. De flesta är väldigt välklädda, bär ofta skinnjackor och alltsomoftast har båda könen jeans. Kvinnor har väldigt sällan kjol, verkligen. Bara om de bär Dirndl eller om det är fest. Sedan syns de mer eller mindre typiska hipsterungdomarna i gatubilden: pojkar me leggings och längre hår framför ansiktet, flickorna, särskilt på kvällen, i oanständigt korta kjolar och stövlar. Haha, ja har nog åkt så mycket U-Bahn att jag iakttagit en hel del :D

Idag skedde det dock en förändring i mitt metro-åkande. Jag hittade nämligen en CYKEL! Och inte vilken som helst cykel, utan en röd Alpina maantiepyörä. Väldigt vacker, perfekt höjd, bekväm sadel, pakethållare, bra bromsar och växlar! I München började igår Frühlingsfest, de e som Oktoberfest, bara att på våren. I och med den hölls Bayerns största loppmarknad idag på Theresienwiese (platsen där ölborden står på kvällen). Tiotusentals människor tillsammans med mig steg upp redan före kl. 8 en lördag för att komma i tid, innan allt är slutsålt. På loppmarknaden såldes mycket möbler, cyklar, Dirndls, läderjackor, Lederhosen, tavlor... precis allt. Jag var bara ute efter en cykel. Den första jag hittade köpte jag blåögt för 50 euro. Den hade 24 tums ringar, lös sadel, inga fungerande växlar, ingen fot. Sedan gick jag vidare, inte riktigt nöjd, men jag hade en cykel. Började se mycket fler cyklar, när jag frågade var de billigare än min och såg bättre ut. Äsch... Sedan såg jag en jag verkligen ville ha, frågade priset och mannen sa 80, de andra liknande kostade 120-200 euro. Jag förklarade att jag redan hade en, men jag skulle försöka få pengarna tillbaka och skulle komma tillbaka. Försökte febrilt hitta första platsen, men där var ju 1000-tals försäljningsplatser så det verkade omöjligt. Bad en kort bön - snälla Gud hjälp mig hitta och gör så att jag får pengarna tillbaka. Och så gick det. Gick mer än glad fram till min röda Alpina och bytte ut sedeln mot cykeln som nu blev min! :D Sedan dess har jag hela dagen varit glad! Har cyklat i över 2h runt i stan och sett mer än nånsin tidigare och Gud har välsignat dagen med solsken hela dagen! Gick såklart på eftermiddagen och visade upp min cykel på vår internationella piknick i Englischer Garten och satt i solen och tänkte på cykeln.

Härefter kommer jag alltså att cykla mycket och se massor :D Känns så barnsligt skönt och bra. Nu kan ja ta mig till kyrkan, till skolan, till Studentmissionen, som jag besökte första gången förra tisdagen och njöt av lovsången där, till stan, till parken - helt vart jag vill, vilken frihet! Och nu kommer jag hem också från olika delar av stan utan att behöva tänka på att metron slutar åka 1 på natten. Det enda jag hoppas är att cykeln inte blir stulen, jag har naturligtvis också köpt ett bra lås till cykeln. När jag berättade om cykeln idag frågade en vän om jag har tackat Gud för bönesvaret och det glömmer jag så ofta. Men jag är tacksam, väldigt tacksam och välsignad! Nu ska jag ta itu med en av de tyskdubbade filmerna jag har köpt - bis später, Tschüss!

Von meinem Papa - Psalm 121

"Ein Lied im höhern Chor. Ich hebe meine Augen auf zu den Bergen von welchen mir Hilfe kommt. Meine Hilfe kommt von dem HERRN, der Himmel und Erde gemacht hat.

Er wird deinen Fuß nicht gleiten lassen; und der dich behütet schläft nicht. Siehe, der Hüter Israels schläft noch schlummert nicht. Der HERR behütet dich; der HERR ist dein Schatten über deiner rechten Hand, daß dich des Tages die Sonne nicht steche noch der Mond des Nachts.

Der HERR behüte dich vor allem Übel, er behüte deine Seele; der HERR behüte deinen Ausgang und Eingang von nun an bis in Ewigkeit."

"En vallfärdssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.

HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid."

Über das Wetter und die Kultur

Grü

ß

Gott ihr alle! Die Münchner sagen das April macht was er will und so ist es tatsächlich. Heute scheint die Sonne, aber gestern gab es wirklich blödes Wetter, es regnete den ganzen Tag. Ich wollte meine Gummistiefeln anziehen, aber die Mode hat sich noch nicht aus Finnland nach München eingetroffen (anlända). Vorgestern, am Dienstag, war es etwa 19 Grad warm, zuerst joggte ich rund um den südlichen Teil des Gartens und nach einer kurzen Dusche kam ich zurück zum Garten und wir sa

ß

en da mit den anderen Medizinaustauschstudenten in der Sonne und lassten uns bräunen :)

In die Orientierungskurse haben wir viel über die Unterschiede zwischen verschiedene Kulturen gesprochen. Ich habe gemerkt dass wir Finnen wirklich halten unser Distanz und sind, in vergleich zu z.B. Schweizer und Südeuropäer ganz gefühlskalt. Für mich war es auch neu dass die Schweden haben echt Angst für Konflikten, bei denen ist es Tabu im Öffentlichkeit zu streiten oder überhaupt zu einer anderen Meinung sein. Vielleicht sind die Ostbottnier (österbottningarna?) in Finnland gleich wie die Schweden? :P

Heute habe ich (wieder) den ganzen Vor- und Nachmittag frei, die Kurse beginnt erst am 15:30. Ich möchte wieder joggen gehen, denn es ist so ein schönes Wetter, und jetzt weiss ich auch die Route und verlaufe mich nicht mehr :D. Danach habe ich hoffentlich noch Zeit im Café zu sitzen und mein neues Buch über Sophie Scholl lesen. Am Abend gehen wir mit der Erasmusgruppe in die Oper um das Ballett Dornröschen (Sleeping Beauty) zu sehen und ich werde meine High Heels (ja, das kann man auf Deutsch sagen!) und eine Kleidung tragen :) Die ersten paar Wochen hier machen wir vieles kulturelles. Morgen gehen wir nach Paulaner Brauerei und am Sonntag fahren wir zum Schloss Neuschwanstein. Ich hoffe wirklich dass die Sonne am Sonntag scheinen wird so dass ich gute Fotos kriege!

Jetzt bin ich hier in München schon zweimal ins Kino gewesen und noch keinen synkronisierten (dubbad) Film gesehen :). Gestern sah ich den neuen Titanic 3D-film und war über den Film echt begeistert! Als ich nach Hause ging war ich wie in einer Blase, wirklich beeindruckend im 3D! Na ja, vielleicht soll ich in der Zukunft auch synkronisierte Filme angucken um Deutsch besser zu lernen. Wenn man in Ausland ist möchtet man ja auch etwas vertraut (bekant) machen. Dieses Bedürfnis habe ich doch schon mehrmals bis zum Rande gefüllt. Ich habe mit beiden meinen Brüder auf Skype geredet und auch mit meinen lieben Freundinnen und jetzt habe ich Spotify Premium erworben (skaffa) um finnische (und auch englische) Musik zu hören.

Ich stelle hier jetzt keine Bilder mehr ein, denn es viel einfacher ist auf Facebook sie zu hochladen. Da habt ihr alle die Möglichkeit meine Bilder zu betrachten :)

Osternsamstag - blog på svenska

Hallo! Obwohl ich versuche und möchte Blog auf Deutsch zu schreiben werde ich heute meistens auf Schwedish schreiben, denn ich habe viel zu erzählen und es wird einfacher auf Schwedish und jetzt können auch die, die nicht Deutsch lernen, auch etwas verstehen :)

Idag är det alltså påsklördag, dagen mellan korsfästelsen och uppståndelsen. Hemma är jag van under stilla veckan att delta i passionsandakt varje kväll och sedan på fredag lyssna till

långfredagstexterna i en svartklädd kyrka, på lördagkväll vänta på 12-slaget för att få fira uppståndelsen sedan både på söndag och måndag. Här i Tyskland gör jag det naturligtvis också. Under veckan fanns dock inga passionsandakter, jag var på Abendmal am Gründonnerstag

och på långfredagen (Karfreitag) åkte jag till min kusin i Memmingen så jag missade gudstjänsten. Ikväll skall vi samlas med församlingens (Trinitatisgemeinde München) ungdomar och invänta uppståndelsen, som firas med gudstjänst och frukost kl. 06:00 :)

Inför söndagen har jag då bakat idag, jag har haft en helt ledig dag. Började morgonen med en butiksfärd till Lidl, köpte mat för 3 dagar, bakingredienser, kryddor mm, två papperskassar fulla och på kvittot stod 20.81e, tänk er! Unglaublich! Kom hem, lagade pasha och satt den i kylskåpet och stå.

Sedan en kort tur till stan i regnet, bara för att få vara ute en stund. Ja bor alltså 2 metrohållplatser från centrum, de går bra att gå in, metron går på 5 min. I mitt kvarter med omnejd finns också massvis med butiker, caféer, banker, Biergarten mm. Alltså verkligen ett ypperligt ställe att bo på, allt finns här! Uni är 5 min. promenadväg ifrån, tyvärr är medicinska fakulteten aningen längre bort, men dit går rak metrolinje. Ja kan berätta lite om München också. Här är det alltså vanligtatt sitta ute och dricka öl, kaffe, äppelsaft, alltmöjligt enligt egen smak. Så hela staden kryllar av caféer och utomhusserveringar som münchnare kallar Biergarten. Dit får man ta med egen mat, men drickorna måste man köpa på plats. Prisnivån är här heller inte hög, kring 2-4e för allt mellan kaffe och ölstop. Småbutiker är i münchenbornas smak, det finns kryddaffärer, köttbutiker, vinaffärer, massor småbagerier med goda pretzels (dem äter jag varje dag :P) och massor mer, verkligen måste jag säga att mycket här är supermysigt!

Just nu har jag bulldegen och stiga, eftersom jag tänkte bjuda på pasha och bulle, min favoritpåskrätt (av det söta). Innan jag går och bakar ut den vill jag berätta om långfredagen. Min kusin Felix bor med sin fru och världens två sötatse barn, Jonas och Greta, i den lilla staden Memmingen, en gammal medeltida stad med vackra byggnader och en stadtsmur runt centrum. Jag åkte dit med Bayernticket, betalade för 1½h tågresa (150km) dit och tillbaka 5.80e, igen verkligen billigt! Med Bayernticket kommer upp till 5 pers. runtomkring i hela Bayern (och till Salzburg) för 29e totalt. Så om man på tågstationen hittar en grupp på 4 med biljetten e de bara att göra som jag gjorde, ansluta sig till dem och få en billig resa. Dock enligt min smak lite osäkert och går ej att planera i minsta detalj, men jag fick tåla det denna gång. Nåväl, spenderade hela dagen med familjen, vi åt, promenerade och talade tyska och Jonas 8 år var en verklig pratkvarn, härlig pojke! De va roligt att en av påskdagarna få vara tillsammans med en familj och dessutom släktingar!

Felix fick jag tala lite finska med också. På tillbakavägen gick från en av byteshållplatserna inte mera långsammare Bayerntickettåg mot München så en konduktör på snabbtåget mellan Zürich och München bjöd mig in till första klass i det tåget och jag fick en snabb och bekväm resa hem :) Ett tecken på den verkligt stora freundlichkeiten hos människorna här!

Tror jag skall återgå till bakandet så jag får det färdigt och kan börja åka mot kyrkan. Imorgon har ja bjudit en av tjejerna från introkursen hem till mig, Sintija från Lettland, och jag skall bjuda på köttbullar och potismos åt henne :) På LMU (universitetet alltså) finns kring 600 Erasmus-studerande per år (kanske då 300/halvår) och på torsdagens träffades vi nästan alla på en Biergarten.

Där lärde jag känna Kristos och Ernesto, en grek och en spanjor, vilka kommer att läsa med mig neurologi mm. under Sommersemester 2012 :) Jag har tidigare redan träffat Katarina, en grekisk tjej, som också skall läsa en del samma kurser som jag. Så nu vet jag att jag har stöd sen när jag har svårt att förstå nåt av tysk medicin. Jag träffade också 2 finska pojkar, hankeiter båda två, vilka också kan vara bra o känna när man vill tala lite modersmål.

Fotos von München

Die fünf Täge, die ich jetzt hier gewesen bin, habe ich immer versucht Fotos von überall zu nehmen. Hier sind einige, bitte schön!

Hanna und Sigrid auf dem Isar

Ein begabter Mann mit dem Akkordeon

Surfen auf den Wellen in Englischer Garten

In München gibt's viele ganz schicke Autos

Starbucks, gerade um die Ecke bei mir :)

Mit die Erasmus-gruppe am billiger italienischer Restaurant

Die Uni Ludvig-Maximillian

Altes Rathaus im Zentrum

Meine Küche am Wohnheim

Einziehen in der Studentinnenheim oder der Montag wenn ich überall zu sprät war

Heute Morgen kam meine Luxuswochenende zur Ende. Ich ass meinen letzten Hotelfrühstück in Hotel Rothof (kann ich es Ihnen allen wirklich empehflen!), schlaf meine letzte 12-13h Nacht und verbrachte meinen letzten Tag mit meine Tante Sigrid in München. Sie und Kalle haben mir wirklich mit alles geholfen und heute war Sigrid mit mir als ich in die Studentinnenheim eingezog, sie sprach mit die Heimleiterin und danach waren wir hier in Schwabingen noch einkaufen und niessten Kaffee am Starbucks :) Danach fang meine Orientierungskurse an und ich machte meine Immatrikulation - das war ganz schwierig und ich war wieder spät zu alles, na ja, ist doch für mich ganz typisch! An die Kurse gibt zum Glück sehr nette Leute: aus Griechenland, Dänemark, USA, Holland, die Slovakei, die Schweiz und aus Lettland. Und hier an die Wohnheim auch, die Mitbewohnerinnen haben gerade hier eingestiegen wenn ich eingezogen bin. Und jetzt ist's mir gelungen meine Internetverbindung zu installieren, jee :)

Gestern und Vorgestern waren wir mit Kalle und Sigrid im Englischer Garten, sassen im Biergärten und läuften auch ins Zentrum und sahen einige Kirchen, z.B. Frauenkirche ist sehr schön. Am Samstag waren wir auch ins Kino und sahen eine arabische Filme. Gestern, am Palmsonntag, bin ich zu eine lutherische Kirche gefahren mit Jans wunderschöne Routebeschreibung (danke!) und hörte zu einer guten Predigt und in die Gemeinde gab ein Finne, Esko, mit ihm habe ich finnisch gesprochen und nach dem Gottesdienst hat er mir mit seinem Auto nach Hause geführt. Das war wirklich gesegnet muss ich sagen!

Wenn ihr ein Witz hören möchten kann ich ihnen erzählen dass ich gestern in die Sonne laufte und danach noch etwa zwanzig Minuten in die Sonne lieg und den ganzen Tag im Englischer Garten rund um ging und zum Scluss, zusammen mit meine Medizin, kam es zu eine Fototoxische Reaktion und ich bin jetzt total rot ins Gesicht :D sehe doch nicht so hässlich aus denn ich habe meinen lieben Clinique Make-Up. Morgen wird es 17 Grad warm sein, ich kaufe mir dann Sonnenöl und gehe in den Englischer Garten um mich ein bisschen zu bräunen :) Eine schöne Stille Woche wünsche ich ihnen!

Grüss Gott alle Mädels und Jungen! (am 30. März geschrieben)

Jetzt liege ich im Bett in meinem Hotelzimmer in München und bin ganz müde nach einem vollen Tag. Es ist nur 9:30 Uhr in der Abend und ich bin um etwa 9 Uhr aufgestiegen, aber heute habe ich so viele neue Eindrucke gekriegt dass ich ganz schluss bin. Bald werde ich schlafen gehen, aber bevor das einige Sätzen über meinen Tag.

Vati, Mutti und Henrik haben mich zum Helsinki Flughafen genommen. Da habe ich 45E für übergewichtiges Gepäck bezahlt (lies: sie haben mir bescwindelt ) und danach begann meine Reise nach München, bei Copenhagen. Copenhagen Airport war sehr nett, viele moderne Shops und Danish design. Starbucks gab es auch, wie auch hier in München, fast in jeder Ecke. Na ja, vom Flughafen in München haben meine Verwandten Kalle und Sigrid mir mit einem supertollen Mercedes Benz-taxi abgeholen, denn Kalles eigenes Auto im Werkstatt war. Den ganzen Fahrt nach Zentrum habe ich nur mit Sigrid gesprochen und sah deswegen nichts von der Stadt. Wir haben mein Gepäck hier am Hotel gelassen und danach gingen wir zu ihrer Wohnung und Sigrid bietet an gutes Essen und wir hatten ein gutes Reden. Mit Kalle sprach ich meistens Finnisch und mit Sigrid Deutsch.

Morgen werden wir in der Englischer Garten spazieren gehen und danach machen wir Stadtführung im Zentrum und vielleicht ein bisschen Einkaufen. Ich habe auch ein Radflohmarkt gefunden, kann sein dass ich Morgen mich ein Fahhrad kaufen will. Am Sonntag werden wir ins Kino gehen und hoffentlich wird das Wetter am Sonntag besser so dass man mehr raus sein kann.

Huhhuh. De känns som att ja får en laryngit efter att ha talat en hel dag tyska, verkligen sehr ansträngande! Att försöka hitta ord, att försöka lyssna noggrant för att hållas med i diskussionen och få svarat det man vill. Som tur är talar faktiskt Kalle ganska bra finska, även om han bara har bott 7 år i Finland. Påsken kommer jag att fira med min kusin och hans familj 150km utanför München, men mera om det sedan. Nu tror jag wirklich att jag somnar, Gute Nacht!