Det talas om olika faser i hur människan adapterar sig till ett nytt hem. Första månaden, honeymoon-fasen, är en dans på rosor. Efter det går det rakt utför och man vill bara åka tillbaka och till sist jämnar det ut sig. Min finska kollega här i München, Johanna, sa igår åt mig att första månaden är just så bra som väntat, men sen kommer det oväntade som ingen berättat om: att inse sig vara en främling i ett land med ett främmande språk och sedan sakta men säkert anpassa sig. Jag börjar vara i sakta-men-säkert-fasen.
Senaste 6 dagarna hade jag kärt besök från Finland, nämligen mina gymnasievänner kom på en semester hit. Det innebar för mig också vila även om jag gick i skolan samtidigt. Den känslan som jag har hemma, att jag känner folk överallt, att jag kan fara till uni vetandes att min familj älskar mig ovillkorligt och att mina studievänner tar emot mig med glädje, den har jag inte hela tiden haft här. Nu när Anni, Isa, Mary och Kika var här kände ja en otrolig glädje att fara till skolan på morgonen, ja visste att i samma stad fanns folk som tyckte om mig och att jag efter skolan skulle få njuta av deras omsorg. På fredagen fick jag dessutom ledigt så vi åkte alla till Salzburg (där firade jag också första maj eftersom vappen här inte har någon speciell betydelse). Hela helgen kändes det för mig som en utlandssemester med flickorna: vi åt enorma mängder, shoppade, fotade, satt i parken och åkte spårvagn. På måndagen fick jag ännu njuta av känslan av att gå till uni, men sedan få träffa dem efteråt :) Nu sitter jag vid datorn i arla morgonstund kl. 7 och beundrar den klarblåa himlen ovanför München och har nyss kramat avsked åt de sista resenärerna.
Flickornas besök var för mig viktigt också på två andra sätt: jag fick visa min stad som jag verkligen nu bor i och samtidigt fick jag tillsammans med dem lära känna staden ännu bättre. Vi satt på otaliga caféer och i flere restauranger så nu vet jag vart jag skall gå om jag vill ha en god ugnspotatis med lax eller om jag vill ha billigt men gott kaffe. Jag såg Deutsche Museum och fick berätta om hur jag upplever mitt liv här, tyskarna, kulturen, allting.
Idag skall jag sedan verkligen återgå till vardagen med att börja läsa till min tent på fredagen, tvätta, städa och göra en massa andra praktiska grejs. Efter en vecka utan min "to-do-list" skrev jag igår en ny igen. De e nog de enda sättet för mig att komma ihåg att göra allt här :). En sak fattades från min lista sedan som jag kom på när jag gick och lade mig: Miksu kommer på besök idag! Så alla mina fina planer om att återuppta joggandet efter 1½ vecka av massakausi (viktökningsperiod) och äntligen cykla med min fixade cykel igen och göra allt annat praktiskt får uppskjutas ännu med en dag. Av denna orsak sitter jag vaken nu också istället för att gå tillbaka under täcket. Kl. 12 skall jag vara i skolan för att med vännerna i klassen (dem gläder jag mig över) öva neuro-undersökning och viktigaste sakerna inför tenten.
Nu när jag vant mig vid att vara en München-bo håller jag på och försöker göra planer på alltmöjligt kul. Jag anmäler mig på torsdagen till en alpvandring, jag skall med de andra utbytesmedicinarna åka till Prag och Bratislava, med Sintija från Lettland åker vi till Italien och sedan skall jag hinna besöka min kusin i Memmingen igen och med hans familj skall vi upp till alpstugan en helg i juni. Koncentrationslägret i Dachau kommer jag att besöka och sedan har jag lärt känna två flickor som bor i Ingolstadt så dit skall jag åka för att shoppa i shopping village :) Mer om allt detta senare, må så bra och grattis på födelsedagen Pappa!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti