Über Glauben, Fahrräder und Fussball

Erst gebe ich euch jetzt ein Lied, musst ihr zuhören. Das klingt jetzt seit letztem Mittwoch jeden Tag überall. Bald kenne ich es auswendig. Mal sehen wie es geht am 19.5 :)

Heute ging ich wieder in die Kirche, wegen einige Ausflüge bin ich da nicht die zwei letzte Sonntage gewesen. Und ich merkte sofort wie wohl ich mich in die Kirche fühle, wie wichtig es eigentlich für mich ist. Na, darüber sollte ich eigentlich nicht heute schreiben, aber ich muss noch das sagen dass viele Leute fahren im Ausland "um sich selbst zu finden" und dazu glaube ich dass als ein Christ braucht man das nicht, man muss sicht nicht verlieren um sich wieder zu finden, man ist ja schon einmal fleischlich gestorben.

Wenn man von Glaube spricht konnte man fast so sagen dass hier Fussball und Bier zu dem bayerischen Glaube gehört. Von Fussball und Bier darf man hier nichts böses sagen, die beide sind fast sakral. In Finnland würde man z.B. zu einem Patient sagen dass er am Höchsten 4 Portionen Alkohol pro Tag trinken darf, hier in München fragte ich einmal meinen Professor ob sie es hier auch sagen und er meinte dass man es nie sagen konnte. Dieselbe gilt auch bei Fussball, wenn Leute sich schlecht beim Fussballschauen benehmen ist es in Ordnung, es handelt ja um Bayern München.

So allgemein kann man hier ganz unbehindert über Glauben sprechen. In München sind die meisten Leute katolisch, es gibt weniger evangelische Christen und auch einige Juden und Orthodoxen. Aber was ich echt mag ist dass hier ist es nicht, wie in Finnland, Tabu über seinen Glaube zu sprechen. Eigentlich ist es sogar ganz üblich ein Gespräch über Religionen zu haben. Seit der Nazi-Zeit glaube ich dass das Gesprächklima sich viel verändert hat, gegen eine mehr offene Diskussion.

Am Ende muss ich noch etwas über mein Fahrrad in diesem Beitrag hinzufügen. Es ist mich schon so lieb geworden. Lezte Mittwoch hatte ich einen Platten, gestern am Samstag war ich beim Fahrradladen um den Reifen auszuwechseln und nachdem bin ich mit dem wieder so gut gefahren. Und gestern war es so ein schöner Sommertag mit über 30 Grad und Sonnenschein so ich hab das Radeln wirklich genossen. Aber heute Nacht hat jemand der anderer Reifen mit einer zerbrochener Bierflasche abgerisse. So heute kann ich wieder kein Fahrrad fahren obwohl es mich so viel spass macht und ein freies Gefühl gibt. Schade!

Mitt katolska flickinternat - bakom kulisserna

Dethär bloginlägget är det bäst att skriva på svenska så att bara ni där hemma i Finland kan läsa :). Jag bor alltså väldigt centralt i München och varje gång jag berättar var jag bor undrar folk hur jag fick lägenhet här. Sedan säger jag att jag bor i ett katolskt internat och då drar de på munnen. I stan, särskilt bland studerandena, går det rykten om dehär internaten. En del har verkligen stränga regler, eller ger i varje fall sken om att ha det.

I mitt internat bor det över 100 flickor, i min korridor är vi 11 tjejer. Vår korridor är den renaste, flickorna är sportiga, snälla och så gott som alla kommer från Bayern. Det betyder att de sinsemellan talar bayriska - liknar lika mycket tyska som närpesiska liknar högsvenska, dvs. inte alls. Idag hade vi en Stockwerksessen, vi lagade mat tillsammans, åt och skvallrade. Som tur har jag redan blivit bekant med de flesta så de stannade upp ibland och förklarade på ren tyska för mig om jag inte förstod nåt.

Det som mest får flickorna här att skratta är husfrun - Frau S. Hon är en verklig personlighet som ingen annan. För henne är allt bra eller sedan wirklich schlimm, när man frågar hur hon mår är det bra eller mera än sällan är hon krank med något som säkert leder till döden. Hon blir också lätt upprörd, man skall alltid hälsa glatt och bli och prata med henne, för annars e man int på god fot med henne. Men hennes mest framstående egenskap: hon avskyr män i huset.

Den veckan jag flyttade in satt jag en morgon i frukostbordet med en av flickorna. Vår lugna morgonstund avbröts av Frau S. som rusar in och ser ut som ett spöke. Något verkligen hemskt har skett. Hon måste mesamma få tag på Lena och frågar om vi sett henne, nej svarar vi. Vad rör det sig om? Städerskan har hittat 3 pojkar sovandes i TV-rummet! Eftersom pojkarna inte frivilligt genast lämnat huset hade Frau S. ringt polisen och polisen är nu här. Frau S. går och bultar på Lenas dörr och väcker sedan resten av tjejerna i korridoren också. Hon väcker också vår korridorordförande, som kommer ut genom dörrspringan, för också hon har ovälkomna gäster och det vorde högst opassande om Frau S. skulle få reda på det, särskilt då hon redan färdigt är otroligt upprörd och polisen är där. Nåja, hela situationen löste upp sig med en lång diskussion för Lenas del och ingen brottsanmälan för pojkarna.

Också folk utanför vet om stränga reglerna här: alltså inga pojkar in i huset annat än dagtid och då också bara i allmänna utrymmena, inte i rummet. Man måste alltid anmäla alla manliga gäster som kommer. En av utbytesstuderandena känner till huset och han var rädd att bli sedd utanför huset med mig, medan en av mina studiekompisar sa att de flesta pojkar vill naturligtvis komma in, det är ju ett hus fyllt med flickor! Jag insåg att Frau S. verkligen inte har någon chans att hindra all den nattliga aktivitet som sker i huset. I en del internat finns det nattvakter vid dörren och då är det ju svårare att smuggla in någon, men i vårt hus slutade de med nattvakten för några år sedan. Så stackars Frau S. som arbetar mellan 7 och 12, hon kommer tidigt för att se om ngn skulle försöka smita ut innan soluppgång, hon vet ju inte vad som sker här sedan efteråt.

Allt detta är aningen spännande för mig. Ja har inte bott med 11 andra flickor tidigare eller i internat. Om 2-3 tjejer i samma lägenhet blir tjejigt, kan ni ju tänka er vad det blir med 11. Oändligt många diskussioner om män, planscher på väggarna av alla snygga kändisar, massor matlagning och bakande, sport- och bantningstips hela tiden, fniss och skratt, dansande :) Ja hoppas att ja under min tid här kommer ännu mer in i allt detta, för flickorna här får mig redan nu att vilja bli här längre. Is immer so lustig mit euch, som en av flickorna avslutade med ikväll.

Iakttagelser i München och en cykel

Igår blev det tre fulla veckor för mig här i München. Det är rätt så länge det redan :) Tre veckor tyska, tre veckor tyskar (och mycket utlänningar också) och tre veckor München med kulturupplevelser. Det börjar vara så länge att jag vant mig vid det enorma mängden människor hela tiden överallt, jag har vant mig vid att höra tyska hela tiden, tala tyska med skolkamrater, i butiken, på café och det känns redan väldigt naturligt så länge jag inte tänker på det och blir blyg. Dessutom blir jag inte mera trött efter en hel dag tyska och tyskar. Jag har lite glömt hur det ser ut i Hfors och hur skolvägen eller spårvagnsfärden känns där, man anpassar sig nog snabbt!

Igår kom min första studievecka till sitt slut. Bara 14 veckor studier kvar :D Nånej, de e verkligen int alls jobbigt eller tråkigt att studera. Första dagen var hemsk - jag sov dåligt innan för jag var så nervös. Professorn var sur för att Cristos, min grekiska kollega, och jag kom för sent för att vi varit på kansliet för att anmäla oss. Från 9-17 ändlöst långa föreläsningar som gav en överblick av vad som skulle behandlas under terminen. Efter den dagen var jag skrämd. Så tisdagen kändes till en början riktigt hemsk, men skräckscenariot byttes ut mot världens trevligaste och roligaste neurologiprofessor samt första tyska patienten som jag skulle undersöka - och det gick bra! Efter det kändes allt roligt, onsdagen var ledig så ja kunde städa och vila och de två resterande dagarna lärde jag känna några kurskamrater och kan nu egentligen konstatera att de e bra att jag är den enda utbytesstudenten i mitt block :)

Tills nu har jag mest åkt omkring med U-Bahn (metro) och har tills början av maj mitt dyra (43e!) månadskort. När studierna inleddes kändes det skönt för jag fick rutiner och har nu så gott som etablerat mina morgonrutiner. Vakna, duscha, äta god frukost, läsa Süddeutsche om jag inte har brottom eller om inte nån annan tjej äter sin frukost samtidigt och sedan packa väskan och åka iväg. Metrohållplatsen är rakt utanför ytterdörren, jag går världsvant nerför trapporna med de 1000-tals andra människorna i morgonrusningen. Ställer mig på perrongen och väntar högst 2-3 minuter, från högtalarna hörs alltid klassisk musik, ofta någon violinkonsert och redan det ger mig en liten morgonkick. Jag tar fram min tyska bok om Sophie Scholl, med vilken jag också fyller på mina bristande kunskaper om andra världskriget, och fortsätter läsa. Resan till sjukhuset i Grosshadern tar 25 minuter så jag hinner ofta läsa en del. Om jag är trött och okoncentrerad sätter jag bort boken och iakttar ortsbefolkningen. De flesta är väldigt välklädda, bär ofta skinnjackor och alltsomoftast har båda könen jeans. Kvinnor har väldigt sällan kjol, verkligen. Bara om de bär Dirndl eller om det är fest. Sedan syns de mer eller mindre typiska hipsterungdomarna i gatubilden: pojkar me leggings och längre hår framför ansiktet, flickorna, särskilt på kvällen, i oanständigt korta kjolar och stövlar. Haha, ja har nog åkt så mycket U-Bahn att jag iakttagit en hel del :D

Idag skedde det dock en förändring i mitt metro-åkande. Jag hittade nämligen en CYKEL! Och inte vilken som helst cykel, utan en röd Alpina maantiepyörä. Väldigt vacker, perfekt höjd, bekväm sadel, pakethållare, bra bromsar och växlar! I München började igår Frühlingsfest, de e som Oktoberfest, bara att på våren. I och med den hölls Bayerns största loppmarknad idag på Theresienwiese (platsen där ölborden står på kvällen). Tiotusentals människor tillsammans med mig steg upp redan före kl. 8 en lördag för att komma i tid, innan allt är slutsålt. På loppmarknaden såldes mycket möbler, cyklar, Dirndls, läderjackor, Lederhosen, tavlor... precis allt. Jag var bara ute efter en cykel. Den första jag hittade köpte jag blåögt för 50 euro. Den hade 24 tums ringar, lös sadel, inga fungerande växlar, ingen fot. Sedan gick jag vidare, inte riktigt nöjd, men jag hade en cykel. Började se mycket fler cyklar, när jag frågade var de billigare än min och såg bättre ut. Äsch... Sedan såg jag en jag verkligen ville ha, frågade priset och mannen sa 80, de andra liknande kostade 120-200 euro. Jag förklarade att jag redan hade en, men jag skulle försöka få pengarna tillbaka och skulle komma tillbaka. Försökte febrilt hitta första platsen, men där var ju 1000-tals försäljningsplatser så det verkade omöjligt. Bad en kort bön - snälla Gud hjälp mig hitta och gör så att jag får pengarna tillbaka. Och så gick det. Gick mer än glad fram till min röda Alpina och bytte ut sedeln mot cykeln som nu blev min! :D Sedan dess har jag hela dagen varit glad! Har cyklat i över 2h runt i stan och sett mer än nånsin tidigare och Gud har välsignat dagen med solsken hela dagen! Gick såklart på eftermiddagen och visade upp min cykel på vår internationella piknick i Englischer Garten och satt i solen och tänkte på cykeln.

Härefter kommer jag alltså att cykla mycket och se massor :D Känns så barnsligt skönt och bra. Nu kan ja ta mig till kyrkan, till skolan, till Studentmissionen, som jag besökte första gången förra tisdagen och njöt av lovsången där, till stan, till parken - helt vart jag vill, vilken frihet! Och nu kommer jag hem också från olika delar av stan utan att behöva tänka på att metron slutar åka 1 på natten. Det enda jag hoppas är att cykeln inte blir stulen, jag har naturligtvis också köpt ett bra lås till cykeln. När jag berättade om cykeln idag frågade en vän om jag har tackat Gud för bönesvaret och det glömmer jag så ofta. Men jag är tacksam, väldigt tacksam och välsignad! Nu ska jag ta itu med en av de tyskdubbade filmerna jag har köpt - bis später, Tschüss!

Von meinem Papa - Psalm 121

"Ein Lied im höhern Chor. Ich hebe meine Augen auf zu den Bergen von welchen mir Hilfe kommt. Meine Hilfe kommt von dem HERRN, der Himmel und Erde gemacht hat.

Er wird deinen Fuß nicht gleiten lassen; und der dich behütet schläft nicht. Siehe, der Hüter Israels schläft noch schlummert nicht. Der HERR behütet dich; der HERR ist dein Schatten über deiner rechten Hand, daß dich des Tages die Sonne nicht steche noch der Mond des Nachts.

Der HERR behüte dich vor allem Übel, er behüte deine Seele; der HERR behüte deinen Ausgang und Eingang von nun an bis in Ewigkeit."

"En vallfärdssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.

HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid."

Über das Wetter und die Kultur

Grü

ß

Gott ihr alle! Die Münchner sagen das April macht was er will und so ist es tatsächlich. Heute scheint die Sonne, aber gestern gab es wirklich blödes Wetter, es regnete den ganzen Tag. Ich wollte meine Gummistiefeln anziehen, aber die Mode hat sich noch nicht aus Finnland nach München eingetroffen (anlända). Vorgestern, am Dienstag, war es etwa 19 Grad warm, zuerst joggte ich rund um den südlichen Teil des Gartens und nach einer kurzen Dusche kam ich zurück zum Garten und wir sa

ß

en da mit den anderen Medizinaustauschstudenten in der Sonne und lassten uns bräunen :)

In die Orientierungskurse haben wir viel über die Unterschiede zwischen verschiedene Kulturen gesprochen. Ich habe gemerkt dass wir Finnen wirklich halten unser Distanz und sind, in vergleich zu z.B. Schweizer und Südeuropäer ganz gefühlskalt. Für mich war es auch neu dass die Schweden haben echt Angst für Konflikten, bei denen ist es Tabu im Öffentlichkeit zu streiten oder überhaupt zu einer anderen Meinung sein. Vielleicht sind die Ostbottnier (österbottningarna?) in Finnland gleich wie die Schweden? :P

Heute habe ich (wieder) den ganzen Vor- und Nachmittag frei, die Kurse beginnt erst am 15:30. Ich möchte wieder joggen gehen, denn es ist so ein schönes Wetter, und jetzt weiss ich auch die Route und verlaufe mich nicht mehr :D. Danach habe ich hoffentlich noch Zeit im Café zu sitzen und mein neues Buch über Sophie Scholl lesen. Am Abend gehen wir mit der Erasmusgruppe in die Oper um das Ballett Dornröschen (Sleeping Beauty) zu sehen und ich werde meine High Heels (ja, das kann man auf Deutsch sagen!) und eine Kleidung tragen :) Die ersten paar Wochen hier machen wir vieles kulturelles. Morgen gehen wir nach Paulaner Brauerei und am Sonntag fahren wir zum Schloss Neuschwanstein. Ich hoffe wirklich dass die Sonne am Sonntag scheinen wird so dass ich gute Fotos kriege!

Jetzt bin ich hier in München schon zweimal ins Kino gewesen und noch keinen synkronisierten (dubbad) Film gesehen :). Gestern sah ich den neuen Titanic 3D-film und war über den Film echt begeistert! Als ich nach Hause ging war ich wie in einer Blase, wirklich beeindruckend im 3D! Na ja, vielleicht soll ich in der Zukunft auch synkronisierte Filme angucken um Deutsch besser zu lernen. Wenn man in Ausland ist möchtet man ja auch etwas vertraut (bekant) machen. Dieses Bedürfnis habe ich doch schon mehrmals bis zum Rande gefüllt. Ich habe mit beiden meinen Brüder auf Skype geredet und auch mit meinen lieben Freundinnen und jetzt habe ich Spotify Premium erworben (skaffa) um finnische (und auch englische) Musik zu hören.

Ich stelle hier jetzt keine Bilder mehr ein, denn es viel einfacher ist auf Facebook sie zu hochladen. Da habt ihr alle die Möglichkeit meine Bilder zu betrachten :)

Osternsamstag - blog på svenska

Hallo! Obwohl ich versuche und möchte Blog auf Deutsch zu schreiben werde ich heute meistens auf Schwedish schreiben, denn ich habe viel zu erzählen und es wird einfacher auf Schwedish und jetzt können auch die, die nicht Deutsch lernen, auch etwas verstehen :)

Idag är det alltså påsklördag, dagen mellan korsfästelsen och uppståndelsen. Hemma är jag van under stilla veckan att delta i passionsandakt varje kväll och sedan på fredag lyssna till

långfredagstexterna i en svartklädd kyrka, på lördagkväll vänta på 12-slaget för att få fira uppståndelsen sedan både på söndag och måndag. Här i Tyskland gör jag det naturligtvis också. Under veckan fanns dock inga passionsandakter, jag var på Abendmal am Gründonnerstag

och på långfredagen (Karfreitag) åkte jag till min kusin i Memmingen så jag missade gudstjänsten. Ikväll skall vi samlas med församlingens (Trinitatisgemeinde München) ungdomar och invänta uppståndelsen, som firas med gudstjänst och frukost kl. 06:00 :)

Inför söndagen har jag då bakat idag, jag har haft en helt ledig dag. Började morgonen med en butiksfärd till Lidl, köpte mat för 3 dagar, bakingredienser, kryddor mm, två papperskassar fulla och på kvittot stod 20.81e, tänk er! Unglaublich! Kom hem, lagade pasha och satt den i kylskåpet och stå.

Sedan en kort tur till stan i regnet, bara för att få vara ute en stund. Ja bor alltså 2 metrohållplatser från centrum, de går bra att gå in, metron går på 5 min. I mitt kvarter med omnejd finns också massvis med butiker, caféer, banker, Biergarten mm. Alltså verkligen ett ypperligt ställe att bo på, allt finns här! Uni är 5 min. promenadväg ifrån, tyvärr är medicinska fakulteten aningen längre bort, men dit går rak metrolinje. Ja kan berätta lite om München också. Här är det alltså vanligtatt sitta ute och dricka öl, kaffe, äppelsaft, alltmöjligt enligt egen smak. Så hela staden kryllar av caféer och utomhusserveringar som münchnare kallar Biergarten. Dit får man ta med egen mat, men drickorna måste man köpa på plats. Prisnivån är här heller inte hög, kring 2-4e för allt mellan kaffe och ölstop. Småbutiker är i münchenbornas smak, det finns kryddaffärer, köttbutiker, vinaffärer, massor småbagerier med goda pretzels (dem äter jag varje dag :P) och massor mer, verkligen måste jag säga att mycket här är supermysigt!

Just nu har jag bulldegen och stiga, eftersom jag tänkte bjuda på pasha och bulle, min favoritpåskrätt (av det söta). Innan jag går och bakar ut den vill jag berätta om långfredagen. Min kusin Felix bor med sin fru och världens två sötatse barn, Jonas och Greta, i den lilla staden Memmingen, en gammal medeltida stad med vackra byggnader och en stadtsmur runt centrum. Jag åkte dit med Bayernticket, betalade för 1½h tågresa (150km) dit och tillbaka 5.80e, igen verkligen billigt! Med Bayernticket kommer upp till 5 pers. runtomkring i hela Bayern (och till Salzburg) för 29e totalt. Så om man på tågstationen hittar en grupp på 4 med biljetten e de bara att göra som jag gjorde, ansluta sig till dem och få en billig resa. Dock enligt min smak lite osäkert och går ej att planera i minsta detalj, men jag fick tåla det denna gång. Nåväl, spenderade hela dagen med familjen, vi åt, promenerade och talade tyska och Jonas 8 år var en verklig pratkvarn, härlig pojke! De va roligt att en av påskdagarna få vara tillsammans med en familj och dessutom släktingar!

Felix fick jag tala lite finska med också. På tillbakavägen gick från en av byteshållplatserna inte mera långsammare Bayerntickettåg mot München så en konduktör på snabbtåget mellan Zürich och München bjöd mig in till första klass i det tåget och jag fick en snabb och bekväm resa hem :) Ett tecken på den verkligt stora freundlichkeiten hos människorna här!

Tror jag skall återgå till bakandet så jag får det färdigt och kan börja åka mot kyrkan. Imorgon har ja bjudit en av tjejerna från introkursen hem till mig, Sintija från Lettland, och jag skall bjuda på köttbullar och potismos åt henne :) På LMU (universitetet alltså) finns kring 600 Erasmus-studerande per år (kanske då 300/halvår) och på torsdagens träffades vi nästan alla på en Biergarten.

Där lärde jag känna Kristos och Ernesto, en grek och en spanjor, vilka kommer att läsa med mig neurologi mm. under Sommersemester 2012 :) Jag har tidigare redan träffat Katarina, en grekisk tjej, som också skall läsa en del samma kurser som jag. Så nu vet jag att jag har stöd sen när jag har svårt att förstå nåt av tysk medicin. Jag träffade också 2 finska pojkar, hankeiter båda två, vilka också kan vara bra o känna när man vill tala lite modersmål.

Fotos von München

Die fünf Täge, die ich jetzt hier gewesen bin, habe ich immer versucht Fotos von überall zu nehmen. Hier sind einige, bitte schön!

Hanna und Sigrid auf dem Isar

Ein begabter Mann mit dem Akkordeon

Surfen auf den Wellen in Englischer Garten

In München gibt's viele ganz schicke Autos

Starbucks, gerade um die Ecke bei mir :)

Mit die Erasmus-gruppe am billiger italienischer Restaurant

Die Uni Ludvig-Maximillian

Altes Rathaus im Zentrum

Meine Küche am Wohnheim

Einziehen in der Studentinnenheim oder der Montag wenn ich überall zu sprät war

Heute Morgen kam meine Luxuswochenende zur Ende. Ich ass meinen letzten Hotelfrühstück in Hotel Rothof (kann ich es Ihnen allen wirklich empehflen!), schlaf meine letzte 12-13h Nacht und verbrachte meinen letzten Tag mit meine Tante Sigrid in München. Sie und Kalle haben mir wirklich mit alles geholfen und heute war Sigrid mit mir als ich in die Studentinnenheim eingezog, sie sprach mit die Heimleiterin und danach waren wir hier in Schwabingen noch einkaufen und niessten Kaffee am Starbucks :) Danach fang meine Orientierungskurse an und ich machte meine Immatrikulation - das war ganz schwierig und ich war wieder spät zu alles, na ja, ist doch für mich ganz typisch! An die Kurse gibt zum Glück sehr nette Leute: aus Griechenland, Dänemark, USA, Holland, die Slovakei, die Schweiz und aus Lettland. Und hier an die Wohnheim auch, die Mitbewohnerinnen haben gerade hier eingestiegen wenn ich eingezogen bin. Und jetzt ist's mir gelungen meine Internetverbindung zu installieren, jee :)

Gestern und Vorgestern waren wir mit Kalle und Sigrid im Englischer Garten, sassen im Biergärten und läuften auch ins Zentrum und sahen einige Kirchen, z.B. Frauenkirche ist sehr schön. Am Samstag waren wir auch ins Kino und sahen eine arabische Filme. Gestern, am Palmsonntag, bin ich zu eine lutherische Kirche gefahren mit Jans wunderschöne Routebeschreibung (danke!) und hörte zu einer guten Predigt und in die Gemeinde gab ein Finne, Esko, mit ihm habe ich finnisch gesprochen und nach dem Gottesdienst hat er mir mit seinem Auto nach Hause geführt. Das war wirklich gesegnet muss ich sagen!

Wenn ihr ein Witz hören möchten kann ich ihnen erzählen dass ich gestern in die Sonne laufte und danach noch etwa zwanzig Minuten in die Sonne lieg und den ganzen Tag im Englischer Garten rund um ging und zum Scluss, zusammen mit meine Medizin, kam es zu eine Fototoxische Reaktion und ich bin jetzt total rot ins Gesicht :D sehe doch nicht so hässlich aus denn ich habe meinen lieben Clinique Make-Up. Morgen wird es 17 Grad warm sein, ich kaufe mir dann Sonnenöl und gehe in den Englischer Garten um mich ein bisschen zu bräunen :) Eine schöne Stille Woche wünsche ich ihnen!

Grüss Gott alle Mädels und Jungen! (am 30. März geschrieben)

Jetzt liege ich im Bett in meinem Hotelzimmer in München und bin ganz müde nach einem vollen Tag. Es ist nur 9:30 Uhr in der Abend und ich bin um etwa 9 Uhr aufgestiegen, aber heute habe ich so viele neue Eindrucke gekriegt dass ich ganz schluss bin. Bald werde ich schlafen gehen, aber bevor das einige Sätzen über meinen Tag.

Vati, Mutti und Henrik haben mich zum Helsinki Flughafen genommen. Da habe ich 45E für übergewichtiges Gepäck bezahlt (lies: sie haben mir bescwindelt ) und danach begann meine Reise nach München, bei Copenhagen. Copenhagen Airport war sehr nett, viele moderne Shops und Danish design. Starbucks gab es auch, wie auch hier in München, fast in jeder Ecke. Na ja, vom Flughafen in München haben meine Verwandten Kalle und Sigrid mir mit einem supertollen Mercedes Benz-taxi abgeholen, denn Kalles eigenes Auto im Werkstatt war. Den ganzen Fahrt nach Zentrum habe ich nur mit Sigrid gesprochen und sah deswegen nichts von der Stadt. Wir haben mein Gepäck hier am Hotel gelassen und danach gingen wir zu ihrer Wohnung und Sigrid bietet an gutes Essen und wir hatten ein gutes Reden. Mit Kalle sprach ich meistens Finnisch und mit Sigrid Deutsch.

Morgen werden wir in der Englischer Garten spazieren gehen und danach machen wir Stadtführung im Zentrum und vielleicht ein bisschen Einkaufen. Ich habe auch ein Radflohmarkt gefunden, kann sein dass ich Morgen mich ein Fahhrad kaufen will. Am Sonntag werden wir ins Kino gehen und hoffentlich wird das Wetter am Sonntag besser so dass man mehr raus sein kann.

Huhhuh. De känns som att ja får en laryngit efter att ha talat en hel dag tyska, verkligen sehr ansträngande! Att försöka hitta ord, att försöka lyssna noggrant för att hållas med i diskussionen och få svarat det man vill. Som tur är talar faktiskt Kalle ganska bra finska, även om han bara har bott 7 år i Finland. Påsken kommer jag att fira med min kusin och hans familj 150km utanför München, men mera om det sedan. Nu tror jag wirklich att jag somnar, Gute Nacht!