Prag, Berlin, Heilbronn och besökare

I skrivande stund är denna flicka ännu inte heller frisk från sin flunssa som pågått i snart 2 veckor. Medicinska själ hittas eventuellt, logiska själ är, als wie immer, bristen på vila. Börjar mer och mer se framemot 3 veckor bara semester i Finland efter min vistelse här, inte för att livet här är ansträngande eller extrakrävande, men för att jag har en tendens att säga "joo, okej" till alltför mycket och slutar med att ha fullt program hela tiden.

För två veckor sedan, efter senaste bloginlägg, åkte jag plötsligt på lördagmorgon till Prag. Vi åkte med en grupp på 8 utbytesstudenter, 2 grekiska och 2 turkiska flickor, en fransk kollega, en grekisk kollega och en amerikan. Flickorna var lite yngre och ointresserade av turistande och sevärdheter så jag sprang runt staden med mina kolleger och amerikanen. Av Tjeckien väntade jag mig mera ryskt än vad det sist och slutligen var. Prisnivån, i tjeckisk krona, var låg, medan stadsuppbyggnaden, arkitekturen, naturen, var som i vilken som helst mellaneuropeisk stad. Väldigt vackert, på ett sätt orört. Speciellt fina var områdena kring floden Vltava och i kvällsbelysning - wow. Ibland påminde det om Italien, på vissa ställen igen kände man igen gamla Sovjet. Turister, speciellt tyska såna, präglade den turistiga stadsbilden, men så fort man gick utanför turistområdena var det lugnt, billigare och riktigt mysigt. Jag visste redan efter första dagen att jag nån dag vill återvända till Prag, dels för att se mera, men också för att uppleva staden pånytt :)

Jag hann sova en kort natt efter Prag-resan innan mamma och pappa kom till München för att hälsa på. Som tur var det mera umgänge och shopping än fullt omkringspringande med dem. Trots att jag mötte dem halvt röstlös på flygfältet var de glada att se mig och delade med sig av den villkorslösa kärleken och omsorgen som jag uppskattar. Vi lagade mat, satt på Starbucks :D och åkte U-Bahn tillsammans och fru Heimleiterin var så glad över att det regnade enligt mammas önskan hela deras vistelse här :) På fredagen hann jag vinka av dem innan jag for till skolan (här menas universitetet, men tills slutet av mina studier i dec. 2012 tänker jag använda ordet skola) och de åkte hem med Tommys och Julianas bröllopspresent (hihi...) och sömnskulder. Deras dotter igen hade sovit som ett litet barn under deras vistelse :)

Innan skolan den fredagen hade jag redan packat min ryggsäck (läs: Hanna har lärt sig packa med bara litet!) och handväska för ett veckoslut i Berlin tillsammans med Dini och Anni. Jag åkte upp ( Berlin är 613km norr om München) med Mitfahrgelegenheit, såkallat planerat liftande, där man söker en chaufför på nätet, ringer upp och hoppar på på bestämd plats. Vi åkte BMW och den vana chauffören tryckte på gasen till 198 km/h så vi var framme på 4½h. Vi bodde på ett billigt hostel ( per natt 9/15e beroende på vardag/helg) med frukostbuffe i Kreuzberg och utanför vårt hostel fanns Berlins kända Dönerkiosk: Mustafas. På fredagkväll hann vi sitta uppe i en utsiktsbar och träffa Dinis utbyteskompisar och hela lördagen turistade vi i staden. I jämförelse med München var Berlin otroligt smutsigt och också den uppenbara inkomstskillnaden syntes tydligt i gatubilden. Tierpark var överhuvudtaget inte en fin europeisk park såsom Englischer Garten, de flesta höghus var målade med graffiti, vi hittade ett ghetto där folk bodde i hyddor innanför en inhägnad och på lördagnatt upplevde vi hur otroligt vanliga drogerna är i Berlin. 

Jag kunde nästan säga att Berlin är en stad som är ojämförbar med alla andra städer i Europa. Vi var på Mauermuseum och såg East Side Gallery (konst på den gamla muren mellan öst och väst) och pånåtsätt upplevde jag starkt den ofrid och ångest som vilar över staden, kanske mest över ungdomarna där. Det kändes som om folk aldrig riktigt kommit över chocken och orättvisan med muren och det krav på frihet som ställdes därefter verkar ställvis ha urartat sig. Allt är erlaubt. Klyftan mellan fina kvarteren i Stadtmitte och allt runtomkring var stor och allting var lite som "under uppbyggnad". Av någon anledning tilltalade det mig ändå, den fasad som jag upplever i München var istället en allt-är-öppet-var-som-du-vill-bild. Så jag bestämde mig att stanna i Berlin ännu en dag och hann på måndagen se ännu litet till. Berlin blev för mig en stad som jag också vill komma tillbaka till, inte minst för att träffa min kusin med familj som jag bara hann hälsa på kort på söndageftermiddag. Och för att en än gång äta av Mustafas Döner för 2.90 och dricka Kaffecentralaktigt kaffe för 1.70. Men jag vet att om jag återvänder till Berlin först om 10 år kommer mycket att ha ändrat sig.

                                             Setä Tamu - Jos sä joskus päädyt Berliiniin :)

Den långa raden av program slutade inte där, kvällen efter att jag återvänt från Berlin kom Melinda och Karin på besök. Jag hann vara i skolan på tisdagen och skriva en tyskaessä om skillnaderna mellan medeltida och nutida universitet (här är allt, både egna studier och det som inte är medicin för mig väldigt intressant) och när flickorna kom gick vi ut och äta. Efter att ha varit i München redan över 2 månader känns det som hemma och det är roligt att bara kunna gå över gatan och välja en av 10tals olika restauranger och äta gott :) På onsdagen visade jag staden till flickorna och på kvällen var jag på en tjejkväll hos en av församlingens tjejer. Nästa morgon steg vi tidigt upp, Melinda och Karin skulle till Salzburg och jag skulle tågluffa till Heilbronn med folk från Studentmissionen här för att delta i en festival med Newsboys och Casting Crowns. Redan tågresan i sig var för mig en upplevelse. Jag satt på bagagehyllan och läste min nyinförskaffade bok Im westen nichts neues, hela tåget var helt proppfullt och folk stod/satt packade som sillar. Vi åkte via Nürnberg och Würzberg, städer som jag gärna skulle vilja se närmare, men nu fick jag nöja mig med tågstationerna. 

Den kristna festivalen var likadan som hemma: massa kristna träffas för att lovsjunga tillsammans och lovsjunga med kända kristna artister, es hat mir wirklich gut gefallen. Efter de hektiska två veckorna var det härligt befriande att få dansa och lovsjunga med tusentals tyska kristna. Att ännu därtill få göra det tillsammans med Casting Crowns, vilkas musik jag verkligen digii, de va obeskrivligt. Svettiga och alldeles slut åkte vi alla hem till en pojke som tidigare arbetat i Münchens Studentmission och sov hos honom på golvet. Imorse steg vi flickor upp, gick till bageriet och försörjde oss med mycket bröd. Sedan delade vi brödet alla tillsammans och vi münchnare luffade med tåget tillbaka via Stuttgart och Ulm till München. Jag hade glömt min kamera på tjejkvällen så jag fick bara med mig minnen och en välsignad känsla hem :) Och en del trötthet att sova bort nu under helgen.

Last but not least öppnade jag mejlen när ja kommit hem idag och det dåliga mejlet jag fått av en professor på onsdagen, som jag sedan ödmjukt men bestämt hade svarat på, hade fått positiv feedback och allt som jag trodde skulle bli till ett problem hade ordnat upp sig :) Tyskarna säger ofta "es ist halt so", vilket betyder att det är så, man kan inte ändra på det. När jag ursprungligen fick problemet med professorn tog några klasskamrater kontakt och erbjöd hjälp i form av fusk. Det visar hur man löser saker här i studievärlden: allt är väldigt strängt och hierarkirädslan är så stor så man vågar inte ens försöka få hjälp den vägen. Den finska mentaliteten igen är att allt går ju fler gånger man försöker. Och på professorns andra svar märkte jag respekten som hon hade gentemot uppriktighet och viljestyrka. Det första mejlet hade jag nämligen tagit som personligt sårande och blev därför ännu mera överraskad över andra svaret. Här måst ja dock ännu säga att Gud svarar på bön, det var nog den främsta lärdomen av hela historien.

Nu ska ja försöka gå tillbaka och sova. Sov redan 2½ h eftermiddagssömn så e int ännu så trött, men jag måst försöka vila upp mig för att de två följande dagarna orka läsa som en liten flitig myra. På tisdagen har jag psykiatri-tent och innan den skulle jag också vilja redan bli frisk. Nästa veckan fredag kommer Johi på besök så sen fortsätter all slags äventyr igen. I övrigt har jag bestämt att nu ta det lugnare med resor och nya upplevelser. Vill hinna uppleva München som en lugn hemmastad också, cykla och länka omkring, sitta ute och iaf några gånger simma endera i Starnberger See eller simstadion. Därtill vill jag till alperna och vandra, för de har jag väntat på ända sedan ja kom hit. Före alla dessa sommarsaker får jag dock be och vänta på bättre väder, senaste två veckorna har det så gott som bara regnat här. Bis später und eine schöne Wochenende!